En sommardag på Café David Kristianstad

CD KID FÖNSTER VACKER

”Det är en fin sammanhållning här. Hjärtlig. Det är roligt när personalen gör saker som det här med oss. Det märks att de tycker att det är roligt. Inte bara ett jobb, något de måste göra.

                                                                                                             En deltagare

En varm solig måndag stiger jag in på Café David i Kristianstad. Precis som vanligt möts jag av ett vänligt ”hej”. Det är varmt utanför och lika varmt innanför – det är en avslappnad stämning där en deltagare småpratar med personalen, en annan läser tidningen över en kopp kaffe och en tredje frågor var hon kan få hjälp med att ladda sin mobil. Hon berättar: ”I mobilen har jag hela mitt liv. Där finns allt och när jag inte kan använda den försvinner den lilla trygghet jag har. Så är det för alla som lever som jag, som inte har något hem. ”

Jag tar en kopp te och hälsar på den nya veterinärvolontären, deltagarna och personalen. Stämningen är välkomnande och inbjuder till samtal. Här finns en nyfikenhet och öppenhet, men också respekt och förståelse för att det finns olika behov. Vi börjar prata om de fina konstverk som pryder väggarna. En av deltagarna har gått målarkursen som gått på måndagar. Han visar stolt upp sina verk och berättar att han redan ser fram mot höstens fortsättningskurs.

Sedan kör vi igång favoritspelet Skip-bo och här märks det snabbt att mina spelkamrater är riktiga proffs. Det blir en trevlig spelstund med många skratt, men också stort allvar. Samtidigt under spelets gång avhandlar vi samtalsämnen om det mesta mellan himmel och jord.

En av deltagarna ger en kort inblick av hur det är att brottas med ett beroende. Hur det är att kämpa varenda dag och minut. Hur det är att bryta med sitt gamla umgänge för att hålla sig på den styva banan. Hur det är att förlora polarna, när man som mest behöver dem. Men att det inte finns något annat alternativ. Och det är här Café Davids roll blir tydlig när deltagaren berättar att detta är enda stället där han inte känner sig ensam. Där han kan vara sig själv både bra och dåliga dagar. Där han blir accepterad för den han, peppad att fortsätta kämpa och blir sedd. Där det är tillåtit att göra misstag. Där man alltid kan komma igen.

Till slut är det min kollega som avgår med segern efter proffstips från deltagarna. Vi pratar lite löst om vi ska fortsätta med boule, men innan vi kommer så långt börjar jag prata med en deltagare som berättar om sina framtidsplaner. Det blir ett intressant samtal till tonerna av gitarrspelande från en av deltagarna. Gitarren hänger på väggen. Här är det många som kan spela och spontanspel är inget ovanligt på Café David.

Därefter är det dags för lunch. Sedan åker kladdkakan fram till kaffet, Café Davids pärm med minnesbilder från åren som gått och spännande berättelser från utflykten till Kannibalmuseumet. En deltagare berättar att en byhövding ätit 900 människor och att japaner var de som smakade bäst.

Sedan är det dags för kubb i solen. Alla som vill och kan är med – deltagare och personal i strålande sol, pinnar kastas, kubbplanen som från början är sju meter kortas, deltagare byts ut, det fikas och pratas för fullt hos de som inte är med och skratten är många. Veronica, kuratorn, håller på att kasta en av stavarna på enhetschefen Sara, en spelare råkar kasta staven baklänges och en tredje kastar ner kungen. Parallellt med det intensiva kubbspelandet går en deltagare med gröna fingrar och påtar med tomat- och paprikaplantorna i odlingslådorna, man njuter av solen och gör korttrick. Till slut avgår ”Tårtgänget” med segern.

En av deltagaren som sitter och slappar i skuggan säger ”Det är en fin sammanhållning här. Hjärtlig. Det är roligt när personalen gör saker som det här med oss. Det märks att de tycker att det är roligt. Inte bara ett jobb, något de måste göra.”

Veronica ber en deltagare visa upp ett korttrick. ”Han är helt fantastisk.” Det visar sig att han kan känna sig fram till vilka kort man valt ur från Skip-bo kortleken. Jag tar en aning skeptisk tre kort enligt instruktioner. En blå tvåa, en blå femma och en röd nia. Och mycket riktigt – utan att titta gissar han rätt. Det är en röd nia.