Möt Madelene som jobbar som sjuksköterska på Stadsmissionshälsan

MADDE 2

Här berättar Madelene om sitt arbete som sjuksköterska i vår hälso- och sjukvårdsmottagning Stadsmissionshälsan i Helsingborg. Om några månader firar Madelene femårsjubileum på Stadsmissionshälsan.

“Stadsmissionshälsan är en hälso- och sjukvårdsmottagning för människor som lever under svåra livssituationer. Det är människor i svår utsatthet och hemlöshet som har svårt att tillgodogöra sig den traditionella sjukvården. Vården anpassas efter individens förutsättningar och behov.

Stadsmissionshälsan är en öppen mottagning utan tidsbokning och med kvällsmottagning en gång i veckan då det ingår läkarmottagning. I Stadsmissionshälsans verksamhet i Helsingborg ingår även uppsökande verksamhet då jag besöker mötesplatser och ett boende. Det uppsökande arbetet är viktigt då det ofta är där patienterna får information om Stadsmissionshälsan, att vi finns där för dem. Arbetet går ut på att hjälpa här och nu med medicinska bedömningar, omplåstring, stödsamtal och att slussa vidare till rätt vårdinstans. Att fånga upp ev. sjukdomstillstånd tidigt, innan de förvärras, är en viktig del av arbetet.

När man söker vård på mottagningen blir det oftast ett samtal där jag lyssnar in och samtidigt observerar patienten. Om det behövs undersöks patienten och sen gör jag en bedömning av vad jag kan hjälpa till med nu, vad som ev. kräver läkarbedömning, om patienten kan vänta till vår egen läkarmottagning eller om remiss behövs till vårdcentral eller akutmottagning. Många besök består av stödjande samtal där jag håller mig inom ramen för min sjuksköterskekompetens. 

Det bästa med mitt jobb är att jag oftast kan ge patienterna tid. Ofta har de svårt att uttrycka vad de behöver hjälp med och blir lätt stressade av kontakt med sjukvård. Det känns bra att se patienten slappna av, ta sin tid att förklara sitt problem och sen känna sig tillfreds med att ha blivit sedd, bekräftad – att ha fått det utrymme de behöver. Det svåraste är att hantera hopplöshet. När en patient tycker att inget spelar någon roll. Då kan jag känna mig maktlös. 

Även om livet kan vara svårt är det viktigt att våga visa glädje i vår verksamhet. Vi hade en man på kvällsmottagningen som varit svår att övertyga om att det vore bra med ett besök. När han väl kom dit, och pratat med både mig och läkaren så slappnade han av och skrattade vid flera tillfällen. Kvinnan som följt honom dit berättade att hon inte hade sett honom skratta på väldigt länge. 

Om jag fick ge en gåva till patienterna så skulle det vara känslan av att deras liv är lika mycket värt som någon annans. Många tappar tron på sig själv och sitt egenvärde, det skulle jag vilja ge tillbaka.”