Möt Malcolm på gåvomottagningen

Vem är du och vad har du för uppgifter här på Skåne Stadsmission?

Jag heter Malcolm och jag jobbar som handledare här på Skåne Stadsmission och det har jag gjort ungefär i 2 år. Dessutom är jag ansvarig för sortering av alla kläder och textilier som kommer in. Detta gör jag tillsammans med mina deltagare som kommer hit och arbetstränar. De får lära sig nya saker utifrån vad de redan är bra på och vad de har har lust med.  Jag gillar verkligen det här med kläder och vår second hand. En del kanske tänker att köpa second hand känns ofräscht, men allt som går ut till våra butiker är garanterat rent – annars sorteras det bort. Vi får till och med in helt nya produkter ibland, med prislapp och allt.

Vad är det bästa och roligaste med att jobba med gåvomottagningen?

Det är absolut kläderna. Det finns så mycket vackra kläder! Ibland kan det komma in något sällsynt vintageplagg eller något riktigt häftigt. Så det är det roligaste, att hitta riktiga fynd. Det är nästan som julafton! Man vet inte vad som kommer och det triggar oss som jobbar här, att få en överraskning som sen faktiskt kan hjälpa människor som behöver det. Det tråkigaste med gåvomottagningen är när det kommer in oanvändbara och trasiga kläder med stora hål.

Jag blir också glad av att sprida och lära ut ny kunskap till dem som kommer och arbetstränar. Det är så roligt att få följa varje persons egna utveckling och se hur mycket de har tagit till sig av ny kunskap. Jag strävar hellre efter kvalité än kvantitet och att folk som kommer och arbetstränar hos mig får samma tänk.

Vad är det häftigaste du har tagit emot i gåvomottagningen?

Det roligaste och häftigaste är när jag får ta emot riktigt glittriga plagg som verkligen lyser. Plagg med färger och häftiga mönster. Plaggen i vintagestuk som gör en glad. När man tänker att detta plagg kan någon fynda och bli riktigt glad för.

”Mannen lär sig vara fri och stark och kvinnan lär sig det motsatta”

händer kaffe

Hur upplever du att det är att vara kvinna i Sverige idag?

Jag tycker att det är mycket bra att vara kvinna i Sverige. Man kan gå i skolan, jobba och göra vad man vill. Det kan vara mindre bra att vara kvinna om man inte har uppehållstillstånd för då har man inga rättigheter, bara rätt till medicin och lite pengar, vilket gör det svårt att leva.

Vilken utveckling har du sett när det gäller kvinnors rättigheter i ditt eget liv?

Jag ser en stor skillnad från Yemen där jag växte upp till Sverige där jag bor idag. Det är svårt att vara kvinna i Yemen. Man måste gifta sig med äldre män och mannen bestämmer vad kvinnan ska göra. Kvinnan kan inte ens gå till affären själv utan måste vänta på mannen. Det finns städer i Yemen där kvinnor får gå på universitet och göra vad de vill som i Sverige, men i andra städer får de inte det. Mannen lär sig att vara fri och stark medan kvinnan lär sig det motsatta. Det är stor skillnad till Sverige.

Har du fått stöd av Skåne Stadsmission?

Ja, jag har fått stöd på flera sätt. Jag fick först boende på kvinnokollektivet på Värnhem, Trygga boende, genom Stadsmissionen och sedan när jag blev gravid pratade jag med min handläggare och fick flytta till en av de egna lägenheterna på Lindängen som Trygga boende också har. När jag var gravid följde min kontaktperson med mig till vårdcentralen för kontroller och hjälpte mig. De hjälper mig nu också med olika saker, till exempel att läsa post och följa med mig till arbetsförmedlingen och andra platser. En viktig sak som jag fått hjälp med är språket. Nu förstår jag lite men när jag först flyttade in kunde jag ingenting. Jag går också på språkcafé på torsdagar som Trygga boende har. Jag blir glad av att gå dit. Jag bor ensam så det känns bra att gå dit och prata med människor. Det handlar inte bara om att prata svenska utan också om att träffa andra människor.

Boende på  Trygga boende,

Kasta som en tjej

 

Livet som kvinna för mig i Sverige idag är att ständigt leva mellan två motpoler. Å ena sidan har jag rättigheter och lever med en stor frihet att utforma mitt liv som jag vill, medan jag å andra sidan känner jag mig begränsad i många rum och vet att det fortfarande krävs stora förändringar för att vi ska uppnå jämställdhet i samhället. Här pendlar jag från att känna tacksamhet över de förändringar som har åstadkommits till att känna frustration över de förändringar som fortfarande måste ske. Jag känner en styrka och är stolt över att leva som kvinna i Sverige idag, och jag ser fram emot att se och vara en del av de utvecklingar som ska ske för att vi ska bli mer jämställda.

En förändring jag har sett är hur man talar om och till kvinnor. Under min uppväxt var det vanligt att man använde ord som förknippades med det kvinnliga könet på ett nedlåtande sätt.

Uttrycket “kasta som en tjej” var slentrian på idrottslektionerna och varken lärare eller elever som reagerade över detta. Idag ser jag att kvinnor tar tillbaka uttrycken och ser till så att de förknippas med någonting starkt och eftersträvansvärt. Andra utvecklingar jag har sett är olika rörelser på sociala medier, exempelvis #metoo där många i min närhet delade med sig av sina erfarenheter och tankar. Det var otroligt att se vilken genomslagskraft den rörelsen fick på bara några dygn och vilka resultat och efterskalv det gav.

Som praktikant får jag ta del av Skåne Stadsmission och se vilket fantastiskt arbete de gör och vilket stöd de ger till människor. Jag är glad att få vara en del av en organisation som stöttar till egenmakt och ser den styrka som finns i alla kvinnor vi möter.

Socionomstudent och praktikant, Trygga Boende

”Min son vill bli advokat”

 

Maria är 49 år och kommer från Rumänien. För henne är livet som kvinna i Sverige svårt. ”Det finns folk som spottar på mig, sparkar på muggen och förolämpar mig. Men jag sväljer det och kämpar för att kunna hjälpa min familj. Om jag stannar hemma vi kan knappt överleva ”. Som kvinna är hon mer utsatt när hon tigger på gatan. Det är svårare att försvara sig.

”Jag känner inte mig hemma i Sverige”, säger hon. Hon är långt borta från sin familj men nöden tvingar henne att stanna i Sverige och tigga.

Maria har tre vuxna barn hemma i Rumänien som är 27, 20 och 19 år gamla. ”Min yngsta son har läshuvud och har alltid fått högsta betyg. Jag sväljer förolämpningarna för att kunna hjälpa honom att gå på universitet. Han vill bli advokat. Hur ska jag säga nej till att hjälpa honom om han vill bli någon och han kan det? Han är så ordningsam. Han har alla sina böcker i en låda bredvid sängen och låter mig inte röra dem. Han sitter ofta uppe sent och pluggar. Om jag stannar hemma kan jag inte hjälpa honom på något sätt, bara min mans medicin kostar en förmögenhet”, berättar Maria.

Maria är i Sverige tillsammans med sin man som också tigger. Hennes man har blodcancer och en hjärtsjukdom. Det är särskilt illa för honom som sjuk att sitta utomhus hela dagen i kyla och stress.

 

*Maria heter egentligen något annat.

”I Sverige kan alla kvinnor göra vad de vill”

 

Jag är en ung kvinna på 20 år. Sedan fem år bor jag och min familj i Sverige. Vi kommer från ett land i Afrika.

Det är skönt att vara i Sverige. Här känner jag mig fri och trygg. Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen där alla har samma rättigheter och frihet att forma sitt eget liv. Alla har samma rätt till samhället och ingen får till exempel diskrimineras på grund av sin religion. Här kan alla kvinnor göra vad de vill – jobba på vilket jobb som helst, köra bil eller rida. Det är ingen självklarhet i alla länder.

Nu går jag andra året på en gymnasieskola i Malmö. En dag fick jag en lapp där det stod ” Du är svart och bär slöja, du kommer inte lyckas med skolan”. Jag blev riktigt ledsen. Även om det känns bättre nu så läker inte tiden alla sår.

Tyvärr är det många kvinnor som inte fortsätter studera efter gymnasiet. Vissa muslimska män tycker atten kvinna som har gift sig inte ska studera. Det är pinsamt för mannen för kan uppfattas som att han inte kan försörja henne.

Kvinna, 20 år Unga forum

”Jag passar inte in i normen”

Jag tycker det känns väldigt bra att vara kvinna i Sverige idag. Men kvinnor är ändå mer utsatta än män. Jag tycker att det borde läggas mer vikt på att få män att uppföra sig istället för att fokusera på att kvinnor ska bli starkare. Det finns en machokultur bland killar där de förväntas bete sig på ett visst sätt. För mig är det viktigt att ge plats åt olika individer.

Som kvinna upplever jag att jag inte alltid tas på allvar. Jag känner press på mig att ha stora mål, att vilja ha barn och vara den som tar hand om dem. Om man har andra mål så möts man av motstånd.

Ibland tror jag att jag upplevs som ett hot eftersom jag inte beter mig enligt kvinnliga normer. Det går inte att placera sig själv i en speciell låda. Jag är ju kvinna men identifierar mig inte i första hand som det. Det är viktigt at se personer för deras hjärta, tankar och känslor, istället för att se dem som kvinna eller man.

Det är mycket som handlar om normer – de oskrivna reglerna. Det är hårt om man går utanför dessa gränser. Jag är så mycket av allting. Det är svårt att hitta sin plats.

När jag var liten var jag ett aktivt barn. Jag lekte många ”hårda” lekar, gillade att klättra och bråka med killarna. Jag var lite pojkaktig, en pojkflicka. Men jag gillade även att leka med Barbie. Det var inget jag tänkte så mycket på. Sedan när mina bröst började växa så började folk uppmärksamma det. ”Du har ju bröst”, sa de och då började jag ändra mitt beteende. Jag blev mycket medveten om mitt utseende. Utseende är otroligt viktigt för kvinnor.

Mina förebilder är Grace Jones och Frida Kahlo. Det var när jag såg sådana kvinnor som jag kunde känna gemenskap. De var av de kvinnliga könet, men hade inte de typiska sättet.

 

Kvinna 21 år, Trygga Boende

Skåne Stadsmission söker alltid fler volontärer

Alla barn längtar inte till jul

Anna är 75 år och hemlös

” När man lever ensam, så känner man en större ensamhet under högtider. Man blir väldigt ledsen. Café David är som min familj. De kallar mig vid mitt namn varje dag och det gör mig så glad. ”

Det här berättar Anna, 75 år och hemlös. Vi pratar en stund och jag förstår att hon har ett långt och händelserikt liv bakom sig. Anna har arbetat som läkare. Hon har uppfostrat två barn, varav ett gick bort. Hon var i Berlin när muren föll. Anna är full av berättelser som människor ofta är när de har fått leva ett långt liv.

Anna har också bott på gatan. Hennes kropp är märkt av livet och hon går långsamt och har ont i ett ben. Hon har sovit på centralstationen i Malmö, på stationerna i Hässleholm och Höör och på färjeterminalen i Trelleborg. Kommunen har ordnat olika boenden för Anna. Men till slut fungerade ingenting och det här är enda gången hon visar sig ledsen under vårt samtal, tårarna bryter igenom.

” Den 24 april i år klockan 10 på kvällen ringde jag hit. Jag hade ingenstans att ta vägen och fick komma hit och sova ”, berättar Anna.

” Alla här har varit så snälla mot mig. Kuratorn, sjuksköterskorna, personalen och de andra som kommer hit. Det är fantastiskt. Det är nästan aldrig bråk här som man kanske kan tro. Vi är rädda om varandra. ”

När jag kommer till Café David sitter hon och läser tidningen. Hon berättar att det är hennes sätt att koppla av, att komma på andra tankar. I handen bär hon en plastpåse med en bok och en tidning.

Och ikväll ska hon och några till från Café David få gå på genrep av Hans och Greta på Malmö Opera. Anna älskar klassisk musik och favoriterna är Brahms, Mendelssohn och Bach. ” Men Bach är svår ”, tillägger hon, ” man måste förstå honom längst in själen. ”

Malmös kyrkor erbjuder ofta konserter utan inträde och Anna har koll på alla. Hon tycker att St Pauli kyrka är Malmös vackraste kyrka, mycket vackrare än Lunds domkyrka. Hon spelade piano som liten, men inte nu längre.

Vi återkommer till julen som Anna ska fira på Café David som hon gjort några gånger förr. Hon beskriver hur personalen möblerar om inför julafton och dukar upp långbord med och ljus och röda dukar.

” Personalen gör sig fina med tomteluvor och bjuder på fantastiskt god mat. Vi firar jul i tre dagar, precis som alla andra.”

De flesta av oss drömmer om samma saker inför jul. En stund i värme och gemenskap med andra. God mat och musik.

 

*Anna heter egentligen något annat.