Den senaste månaden har allt fler kommit till oss för att äta frukost. Matpriserna har ökat med tio procent och det slår hårdast mot de som redan levde på marginalen.
Personalen på Café David berättar att många nya ansikten dykt upp bland besökarna den senaste tiden.
– Sedan några veckor har vi mött flera äldre par som kommer enbart för frukost. De kommer in och hämtar frukost, sätter sig tillsammans och äter och går sedan härifrån. De pratar inte med någon, ber inte om hjälp. Jag har förstått det som att de inte behöver något mer än mat. Man undrar ju hur de har det, säger Lotta som jobbat på Skåne Stadsmission i många år.
Till Café David är alla välkomna. Här frågar ingen efter din bakgrund eller vad du kommer ifrån. Den enda fråga du behöver svara på är vad du vill ha till frukost. Macka med ägg eller ost, gröt eller fil, kaffe eller te? Personalen finns till hands för den som vill prata, be om ett par nya skor eller kanske få träffa sjuksköterskan.
Gunilla är en återkommande gäst på Café David. Hennes man var sjuk länge. Till slut kunde hon inte arbeta, att ta hand om honom tog all tid.
– När han dog hade jag bara skulder kvar. Inga pengar. När jag inte kunde betala hyran blev jag vräkt, berättar hon.
Genom socialtjänsten fick Gunilla så småningom en liten lägenhet, men hon har det väldigt knapert ekonomiskt. När mat- och energipriserna började stiga blev livet ännu tuffare.
– Jag vet inte hur jag ska ha råd med elen. Jag köper mest mat som inte behöver lagas så att jag inte ska behöva sätta i gång spisen. Igår hittade jag rödbetssallad på extrapris, så då blev det min middag.
Frukosten och den sociala samvaron på Café David är livsviktig för Gunilla.
– Jag hade inte klarat mig om jag inte kunde komma hit för att äta och träffa folk.
Bilden av hemlöshet och utsatthet är ofta ganska stereotyp, och personalen får ofta frågor om vilka som egentligen behöver Skåne Stadsmissions hjälp.
– Många som börjar jobba här på blir förvånade över bredden av människor. Man har en bild av hur hemlöshet ser ut, man ser en alkoholiserad gubbe på en bänk. Men hit kommer så många olika människor, säger Boris som är platsansvarig på Café David i Malmö.
* Gunilla heter egentligen något annat. Alla berättelser om enskilda personer är avidentifierade av respekt för besökarnas integritet. Personerna på bilderna har inget med texten att göra.
Skänk en frukost: 60 kronor!
Boris berättar att det kan kännas hopplöst att se unga människor som lever i missbruk.
– Det är jobbigt att se hur deras ansikten tärs av, hur deras hållning och deras kroppar förändras i takt med att de börjar använda tyngre droger. De kommer hit för att äta frukost, vila och byta kläder. Man skulle vilja hjälpa dem mer, men de flesta är inte där än. De slappnar inte av, de klarar inte av att släppa in oss.
Han och kollegorna berättar om den tuffa attityden som ofta döljer en stor sorg.
– När de väl öppnar sig är de så ledsna. Det går knappt att tänka på, det är så hemskt.
Att de hamnat i missbruk beror ofta på att de levt i en oerhört osäker situation.
– De väntar på asyl, är papperslösa eller har behövt lämna sitt hem. De är beroende av en grupp, en krets. Hamnar i sällskap med andra för att hitta ett sammanhang. Var ska man vara? Var kan man sova? Man dricker lite, röker lite hasch för att lugna ner sig. Det händer saker, man testar tyngre och tynger saker och så blir det svårare och svårare att ta sig ur det. Många säger till oss att de inte vill missbruka, men de vet inte hur de ska sluta.
– Många av våra besökare har till slut ingen annan kvar än oss. De pratar inte med någon när de kommer in på Café David. De har hamnat i konflikt med alla. Har ingen alls. Det kan kännas tröstlöst när man tänker på det.
Även den som är påverkad av alkohol eller droger får komma till Café David, så länge ordningsreglerna i lokalen följs. Trösklarna till Skåne Stadsmission ska vara låga, den som vill ha stöd och hjälp ska kunna få det på sina villkor.
– Det finns en ung man som jag ofta tänker på. Som jag oroar mig lite extra för, berättar Boris och fortsätter:
– Jag har sett honom i alla möjliga skick. Nykter, ren, halvdöd. Jag har hört om hans kärlekshistorier och hans perioder i fängelse. Han är missbrukare så klart. Bor på olika ställen i stan. Hos en kompis, en tjej, på behandlingshem ibland. Han kan sitta här och sova. Äta frukost. Ibland får jag sitta bredvid och uppmuntra honom för varje tugga så att han får i sig något. Han är så tuff, visar sig aldrig sårbar. Älskar fina kläder och ber alltid om något lite speciellt. Han är så stolt. Jag försöker alltid hitta något plagg som han gillar i vår garderob. Det blir något vi kan prata om. Något socialt vi har när han inte vill prata om sina problem. Jag försöker spela med i hans spel, men jag är jätteorolig för honom. En dag händer det honom något. En dag slutar han komma hit och jag kommer inte att veta om han lever. Jag unnar honom verkligen att lyckas, han har så många talanger. Men oj vad jag oroar mig.
Läs mer om Café David
