Oroande signaler om boendebistånd i Malmö – Barn och vuxna drabbas

Skåne Stadsmission känner stor oro över hur de skärpta riktlinjerna för boendebistånd drabbar såväl barn som vuxna, och har med anledning av rapporten från SSR skickat en kompletterande skrivelse till politikerna för att berätta om vad vi ser.

I slutet av januari slog personal på socialtjänsten, via fackförbundet Akademikerförbundet SSR, larm om vad de anser är negativa konsekvenser av stadens nya skärpta riktlinjer för boendebistånd. Detta är något som Skåne Stadsmission vittnat om tidigare, så sent som i höstas i samband med att hemlöshetskartläggningen med statistik över antalet hemlösa i Malmö presenterades.

Vi vill att förvaltningsledningen och politikerna i nämnden ska ha hela bilden klar för sig och har därför nedan samlat aktuella exempel som vi ser i våra olika verksamheter, såväl i vår rådgivning för barnfamiljer och unga som i vårt stödboende, i vår frukostservering och på värmestugan som vi driver med andra organisationer i samarbete med Malmö stad.

”Som civilsamhällesaktör i Malmö känner vi ansvar för att konstruktivt bidra till att människor som lever i utsatthet får den hjälp och det stöd som de har rätt till, och som varje människa bör kunna förvänta sig i ett välfärdssamhälle som Sverige. Det handlar om vilket samhälle vi vill skapa tillsammans.
Vi vet att hemlöshet är en komplex fråga där lösningen ofta kräver flera olika insatser. Men ska vi få en långsiktig hållbar utveckling och en stad där inget barn lever i hemlöshet, så krävs det att många samhällsaktörer arbetar tillsammans. Skåne Stadsmission, med lång och gedigen erfarenhet av att möta människor som lever i utanförskap, vet att det går att hitta kloka lösningar för den som vill – och vi gör det gärna tillsammans med Malmö stad. Vi tror att politikerna i nämnden är eniga med oss om att det som vi och många andra vittnar om i detta ärende inte är värdigt det Malmö vi vill leva och verka i.”

Så skriver Lena Wetterskog Sjöstedt, direktor Skåne Stadsmission, i skrivelsen till nämnden.

Här kommer ett antal aktuella exempel, avidentifierade och ibland något modifierade av integritetsskäl, för att tydliggöra den verklighet Skåne Stadsmission möter idag:

• En person blir av olika omständigheter i livet av med sitt boende. Personen saknar socialt kontaktnät och har ingen att bo hos tillfälligt. Eftersom personen inte anses ha någon social problematik kategoriseras hen som strukturellt hemlös och anses därför själv kunna lösa sin situation. Då inga andra alternativ finns hamnar personen till slut på värmestugan. I samtal med personal konstaterar personen att det ”kanske hjälper att börja missbruka” för att hamna i kategorin socialt hemlösa och därmed ha annan rätt till hjälp.

• Ung kvinna med ett barn där mamman har upplevt våld, som barnet bevittnat, beviljas stödboende i vårt boende. Barnet är aktuellt hos barn och familj och mamman har ett stort stödbehov i att strukturera upp vardag och tillvaron för henne och barnet. Hotbilden minskar och familjen bedöms då som strukturellt hemlös. Mamman får en vecka på sig att flytta. Vart hon och dottern ska hamna får hon reda på tre dagar innan flytt. Nu får de bistånd för boende en vecka i taget. Kvinnan får från socialtjänsten reda på att om hon missar att lämna information om de lägenheter hon söker varje vecka så hamnar hon och dottern på gatan. De placeras i en liten etta utan stöd från personal i ett stökigt hus där det bor många med beroendeproblematik. Efter flytten ringer kvinnan nästan dagligen till personal på vårt stödboende och uttrycker att de känner sig otrygga.

• Ung person utan familj, med psykiatrisk diagnos, saknar ordnad ersättning/ekonomiskt bistånd men får avslag på boende och bor runt där hen bäst kan, vilket utöver sjukdom skapar stress, oro och svårighet att få ordning på rutiner och livet.

• Person som beviljats bistånd under två och ett halvt års tid fick i december 2020 besked om uppsägningsbeslut, på grund av ny bedömning av hens situation. Det som tidigare bedömts som social hemlöshet bedömdes nu som strukturell. Hen fick veta att hen skulle flytta ut veckan därpå. Personen befinner sig nu i akut hemlöshet och söker boende natt för natt. För att få möjlighet att bli beviljad en akutlösning för natten behöver hen visa kontoutdrag och en lista på sökta boende varje dag för socialsekreteraren. Hen har ett läkarintyg som styrker hens psykiska sårbarhet med upprepade depressioner, ångest och livsleda. Läkaren bedömer hens psykiska ohälsa som kronisk vilket bland annat ger sig i uttryck i en nedsatt koncentrationsförmåga, motivationssvårigheter samt en kraftig nedsatt initiativförmåga. Men socialtjänsten har – vi vet inte hur och uppfattar inte att någon med medicinsk kunskap deltagit i beslutet – plötsligt svängt om och avgjort att personen inte är socialt hemlös. Hen står långt fram i kön på Boplats syd, med ytterligare några månaders bistånd hade hen kanske kunnat flytta vidare på egen hand. I stället har hens mående försämrats på grund av ökad stress och den tiden som hen hade kunnat lägga på att söka boende måste hen nu lägga på att ordna tak över huvudet för natten.

• Ung tjej som nyligen tagit sig ur en våldsam relation och som lever med psykisk ohälsa får bistånd en vecka i taget, vilket skapar stress och ett försämrat mående vilket försvårar hennes möjligheter att återhämta sig och få ordning på sitt liv.

• En person som varit hemlös under en längre tid och lider av beroendeproblematik får avslag på sin ansökan om bistånd till boende därför att hen inte lyckades komplettera ansökan på grund av svårigheter att ta in information. Personen har svårt att boka in ett nytt möte eftersom pengarna på telefonen är slut. Istället för att få hjälp att komplettera ansökan lämnas personen, utan uppföljning, på gatan.

• Ung mamma med litet barn, tidigare hotbild som i nuläget inte bedöms akut. Blir av med sitt boende via socialtjänsten vilket skapar stor stress hos en redan pressad mamma som vidare skapar oro och stress hos barnet. Barnperspektivet saknas helt.

• Ung suicidal person blir nekad boende av socialtjänsten och vågar inte lägga in sig på psykakut, av rädsla för att bli utskriven och hamna på gatan.

• En person saknar boende och är svårt sjuk. Personen hamnar för en tid på sjukhus för akut vård. När vårdbehovet inte längre klassas som akut skrivs personen ut med anvisningar om livsviktig eftervård. Då personen inte har ett hem att skrivas ut till skrivs den helt enkelt ut på gatan. Personen misslyckas med att sköta sin eftervård eftersom det är svårt att göra det utan bostad. Personen missar också ny kallelse till sjukhus för uppföljning då den inte har en adress och därmed inte kan ta emot post och telefonen är trasig och hen har inte råd med en ny. Personens hälsoläge förvärras och efter nästa besök på akuten skickas personen i sjuktransport till värmestugan. När värmestugan stänger på morgonen sitter personen på en bänk i stan med sår som behöver läggas om och recept på mediciner som behöver hämtas ut och väntar på kvällen då värmestugan öppnar igen.

• Ung mamma med två små barn. Mamman har en hotbild mot sig och ett av barnen vägrar lämna mamman ensam, barnet mår mycket dåligt, är innesluten i sig själv och har svårt att komma till skolan. Efter några månader i vårt stödboende börjar barnet gå i skolan igen. Mamman mår bättre och hotbilden har av flera anledningar minskat. Familjen får bistånd till boende var tredje månad tills boendehandläggaren beslutar att kvinnan inte längre tillhör målgruppen socialt hemlösa. Familjen flyttas till ett tillfälligt boende via socialtjänsten där hon får förnyat bistånd per vecka. Sist vi pratade hade hon flyttat två gånger till inom Malmö stad och barnet hade börjat försvinna in i sig själv igen. Att socialsekreteraren ringer en gång i veckan och frågar om vilka bostäder hon sökt ser hon inte som någon hjälp. Hon upplever att ingen lyssnar på henne eller tar hennes oro för barnen på allvar.

Allmänna kommentarer från personal i våra verksamheter:
“Uppdelningen i socialt och strukturellt hemlösa skapar en problematik då den senare kategorin hemlösa anses kunna lösa sin situation själva då de varken har beroendeproblematik, psykisk ohälsa eller andra sociala problem. Då arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är tuffa att ta sig in på riskerar strukturellt hemlösa att falla mellan stolarna. Hemlöshet är ändå hemlöshet oavsett hur vi kategoriserar den. I vårt möte med dessa människor hör vi ofta uppgiva kommentarer som: det kanske är bäst att jag börjar missbruka så att jag kan få hjälp.”

“Vi möter många unga utan vuxennätverk och som lever i social utsatthet men som inte ingår i socialtjänstens restriktiva kriterier och därför inte får hjälp av socialtjänsten. Dessa personer har därför inte tillgång till ett tryggt och långvarigt boende utan bor runt där de bäst kan. Detta skapar oro och stress vilket omöjliggör att få ordning på andra delar i livet som till exempel skola och försörjning, rutiner och mående, vilket ofta leder till uppgivenhet och nedstämdhet och en misstro till myndigheter. Hemlösheten sätter livet på “paus” och skapar en ännu större utsatthet hos dessa ungdomar som kan få förödande konsekvenser.”

“Vi har gett ett konkret exempel från vår verksamhet ovan, men vi ser många fler. Jag anser att bedömningarna i många fall vi får kännedom om ofta är rättsosäkra och godtyckliga.”
“Jag träffar regelbundet barnfamiljer som beviljas boende veckovis eller som flyttar runt mellan olika boendelösningar, vilket innebär att dessa familjer som redan befinner sig i en påfrestande situation utsätts för ännu mer negativ stress. Jag ser hur detta påverkar övrig hälsa negativt och leder till större samhällskostnader på sikt. Jag ser också hur detta påverkar barnens skolgång, psykosociala hälsa och utveckling negativt. Jag träffar föräldrar som kämpar för att möta sina barns behov av trygghet när samhället vänder dem ryggen.”

“Jag träffar bara föräldrar som vill lösa sin situation själva, men som inte har möjlighet att göra det utifrån den situation de befinner sig i. Socialtjänsten ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet och arbeta för att frigöra enskildas egna resurser. I realiteten möter jag föräldrar som ständigt får det stöd de har rätt till villkorat. Socialt arbete kan inte göras kortsiktigt eftersom det vilar på en annan logik än ekonomiska premisser, och det är därför nödvändigt att Malmö stad ser till de behov som de facto finns istället för de behov staden väljer att se. Det är inget barns bästa att få en barndom där ens förälders behov av hjälp och stöd ifrågasätts eller villkoras av myndigheter. Det krävs handlingsutrymme för att socialtjänsten ska kunna stärka föräldrars möjlighet till egenmakt över sina liv, och Malmö stad måste agera för att alla barn ska få den barndom de har rätt till. Ett hem är ett barns grund för trygghet, hälsa, utveckling och möjlighet att delta i samhället på samma villkor som andra barn. Det är inget krav som ska behöva ställas, utan en rättighet alla barn har.”

“En snårig byråkrati med många fallgropar och låg tolerans för misstag gör att det är svårt för många att över huvud taget komma in i processen, att alls lämna in en ansökan om bistånd. På värmestugan kommer vi i kontakt med personer som tillhör gruppen socialt hemlösa men fått avslag på sin ansökan om hjälp med boende eller ekonomiskt bistånd därför att de inte lyckats komplettera sin ansökan. Om du har svårt att föra dig på myndighetssvenska, om du på grund av beroendeproblematik eller psykisk ohälsa (eller en kombination av båda) har svårt att ta till dig information eller hålla dig till tidsramar löper du stor risk att misslyckas och därmed falla utanför systemet. Hjälpen ska finnas till för de mest utsatta men ändå är processen för svår och otillgänglig för många som behöver den som mest.”

“Vi ser hur människor som kämpar för att bli fria från sin beroendeproblematik hänvisas till platser där droger förekommer. Om de nekar denna hjälp med anledning att de är rädda att falla tillbaka i beroendeproblematik om de tvingas vistas i sådana miljöer anser man att de inte samarbetar. Valet står då mellan risken att återgå till droger eller ett nyktert liv på gatan. Eller värmestugan, så länge som den håller öppet. Sedan blir det kallt.”

”Vi ser att barnfamiljer som kommer till oss på grund av att de har ett stödbehov snabbt flyttas från den sociala gruppen, med rätt till bistånd, till den strukturella gruppen och i och med det placeras på ej barnanpassade boenden. Vi ser gång på gång att barnets bästa inte tas i beaktande när det gäller rätten till ett tryggt hem.”

”Uppdelningen där man sätter hemlösa mot varandra är otroligt problematisk. Hur kan man avgöra vilken grupp en person tillhör? De som bor hos oss har ofta ett fortsatt stödbehov även om dom mår bättre efter en tid i boendet. Psykisk ohälsa tex, är ju inte konstant. Detsamma med hotbild. Den kan ju förändras över tid. Tidigare hade vi möjlighet att arbeta fullt ut med de boende och när de flyttade ut från oss så var det ofta till ett eget boende. Nu har vi precis hunnit börja skrapa på ytan när en flytt planeras.”

”Som jurist reagerar jag ofta på att socialtjänsten i beslut om bistånd för boende inte utgår från en bedömning av människors individuella behov. Behov definieras istället schablonmässigt utifrån tillhörighet till vissa grupper som Malmö stad anser ha särskilda svårigheter. Jag ser också att barnets bästa inte i tillräcklig utsträckning beaktats utifrån en adekvat barnkonsekvensanalys av förhållanden i enskilda ärenden.”

Barnet på bilden har inget med texten att göra. 

En julhälsning från Café David

Kära medmänniska,

Julen börjar närma sig. Det har hunnit bli många jular för mig på Skåne Stadsmission. I dag är jag pensionär, men hoppar in och jobbar på Café David titt som tätt. Hela 16 jular och mer därtill har jag varit med om på här på stadsmissionen.

Själv minns jag med glädje jularna från min egen uppväxt när hela släkten samlades hos farmor och farfar i Ystad på lillejulafton och hos mormor och morfar på julafton. Därför har det alltid känts extra tungt i hjärtat när en del har berättat att de aldrig har haft någon att fira jul med. Vetskapen om det och att, om så bara för några timmar, kunna lindra något av den människans ensamhet, gör det värdefullt att vara med och ordna jul på Skåne Stadsmission.

Boel känner du säkert igen från många av våra bilder. Här pratar hon med kollegan Tobias. Foto: Apelöga

Och vilken fin stämning vi brukar ha på Café David på julen! Så här brukar det se ut, när livet varit mer som vanligt och ingen pandemi har härjat: Morgonen börjar med risgrynsgröt och skinkmacka och musikunderhållning på eftermiddagen. Det tycker deltagarna är guld värt. Förra året övertalade jag min sambo att ställa upp som jultomte eftersom jag ändå skulle jobba. I paketen fanns långkalsonger, kalsonger/trosor, vantar, mössa, hygienartiklar och choklad. Det blev mycket uppskattat.

I år blir julfirandet inte riktigt detsamma med tanke på Covid-19. Precis som förra året serveras jultallrik, men som det ser ut nu blir det fyra sittningar. Många vill såklart sitta kvar hela tiden i gemenskapen, men i år kommer det tyvärr inte att vara möjligt. Jag tycker att det viktigaste är att vi trots allt kan finnas här för de människor som saknar en trygg plats att fira jul på. Att vi kan anpassa oss och fira jul på ett ansvarsfullt sätt i dessa tider. Att ställa in skulle kännas som en katastrof. För många är det bara vi som finns.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga tusen tack för ditt stöd till Skåne Stadsmission. Efter så många år på Skåne Stadsmission vet jag vad det betyder för den som inte har någon att fira med eller någonstans att ta vägen på julafton.

Med önskan om en underbar jul!

Boel

Här kan du stödja vårt arbete i jul

Här hittar du en julhälsning från Trygga boende

Här hittar du en julhälsning från Unga Forum

Annettes liv vände på julafton – nu vill hon ge tillbaka

Under många år levde Annette Lykkegaard i missbruk och hemlöshet. Vändningen kom en julafton då en vänlig människa ställt fram kaffe, smörgåsar och julklappar på källargolvet där hon sov. Den fina gesten blev ett uppvaknande, och hon sökte hjälp på Skåne Stadsmission. Denna julafton är det hon som hjälper till, som volontär på Café David. 

Vardagen präglades i många år av en ständig jakt på droger och någonstans att sova.
– Det var som att leva i en glasbubbla. Man visste aldrig vad som skulle hända minut för minut och ändå var allting alltid samma, säger Annette Lykkegaard.

En julaftonsmorgon för 18 år sedan var hon med om något som skulle bli vändpunkten till ett bättre liv.

– Jag hade hittat en källare vid Värnhemstorget där jag lyckats att bo i nästan en vecka faktiskt. På julaftons morgon vaknade jag av att det luktade kaffe. När jag öppnade ögonen upptäckte jag att det stod en bricka bredvid mig och såg att det var någon som hastigt smet därifrån. På brickan stod en termos med kaffe, några smörgåsar och några julklappar. Den känslan går inte att beskriva, säger hon.

Paketen innehöll underkläder, en tröja och deodorant. Hon förstod att det var någon som hade uppmärksammat henne i flera dagar. Kläderna var dessutom i rätt storlek!

– Sånt som en hemlös kvinna verkligen uppskattar, säger hon.

Anette drack upp kaffet och åt upp mackorna. Sedan gick hon bort till Skåne Stadsmissions Café David där hon fick hjälp. Kampen var hård, men nu har Annette varit drogfri länge.

Och nu är det hennes tur att hjälpa andra på julafton. I år ska Annette jobba som volontär på Café David, där hon själv firat många högtider. Minnena är både sorgsna och varma.

– Julen var och är fortfarande alltid förenad med mycket sorg. Jag tänkte såklart på mina barn, även om jag visste att de firade en bra jul med min bror och min mamma. Men jag visste också att de hade föredragit om jag hade varit med. Jag var ju välkommen om jag bara höll mig drogfri, men jag mäktade inte med det då, säger hon.

Att fira jul på Skåne Stadsmission kändes som en befrielse. Där var hon var inte ensam om de känslorna och behövde inte skämmas för att hon där och då valde drogerna framför sina barn.

– Och bara det att stadsmissionen har öppet på julafton. Det betyder ju nånting. Man fick förutom god mat, en känsla av tillhörighet. Man fick duscha och man fick rena kläder. Det var inte helt fel. Det betydde jättemycket för mig. Under alla de här högtiderna; påsk, midsommar jul och nyår blev människorna där som ens familj.

När vi pratar med Annette, några veckor innan jul, längtar hon redan till julafton när hon för första gången kommer att vara ”på andra sidan”.

–Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Det ska bli så roligt att få lov att ge tillbaka och någonstans få lov att visa de som fortfarande är hemlösa och aktiva i droger att man kan och att det går att leva drogfritt och ha ett fungerande liv. Till och med ett riktigt bra liv, säger hon.

OBS: I år blir julen på Café David annorlunda, på grund av pandemin. Vi kommer att servera julmat i flera sittningar, bordsservering och säkra avstånd. Läs mer om julfirande i en pandemi här!

”Julen då jag var hemlös och bodde i tält var tuff”

För Mats, som är deltagare på Café David, väcker julen många känslor och minnen. Här berättar han sin historia:

Det är ingen hemlighet varför jag blev hemlös. Det kan drabba vem som helst. Tidigare jobbade jag som målare och fastighetsskötare. Jag flyttade ihop med en tjej som sparkade ut mig och ett år tidigare hade min mamma gått bort. Det blev för mycket och jag hamnade på psyket. När jag kom ut hade jag ingenstans att bo och jag bodde i ett tält i ett år. På sommaren gick det an, men med vintern kom kylan. Det var kallt när man vaknade på morgonen. Ryggen tog stryk i längden av att ligga på ett tunt liggunderlag. Men så hittade jag en tjock bäddmadrass. Den lade jag i tältet. Kan du tänka dig hur glad jag var för den bäddmadrassen? Årets bästa julklapp!

Annars kan jag inte direkt påstå att jag älskar julen. Min far var alkoholist och han var alltid jättefull på julen. Han låg full inne i sängen och morsan satt i köket med oss ungar.  

Jag är en ensamvarg och har inga problem med att vara ensam, men julen det året jag var hemlös och bodde i tält var tuff. På förmiddagen var jag hos min son, men på kvällen när jag skulle gå och lägga mig i tältet, kom de negativa tankarna. ”Nu firar de jul och jag är inte med.” Då var det bara att krypa ner i sovsäcken och försöka somna och glömma bort att det var julafton.

Som tur var fanns Café David det året. Hit har jag gått sedan 2012 och jag fortsätter att gå hit även om jag i dag har eget boende och har det bra. Utan Café David tror jag inte att jag hade levt i dag. Här kunde jag få en värmande dusch och byta kläder. Sen gå ner och äta en god och mättande frukost. Prata en liten stund och hitta gemenskap. Det räddade livet på mig.

Fotnot: Skåne Stadsmission respekterar sina deltagares integritet. Därför har personen på bilden ingenting med texten att göra.

Rapport: Övergrepp och kränkningar mot utsatta EU-medborgare fortsätter – få anmäler

Övergrepp och kränkningar mot utsatta EU-medborgare i Malmö är ett återkommande problem och sker regelbundet. I de fåtal fall som polisanmäls drar utredningarna ut på tiden, visar en ny rapport från Skåne Stadsmission och Civil Rights Defenders.

– Jag satt och tiggde och sa “hej hej” till en 40-årig kvinna då jag brukar hälsa på alla. När jag inte var uppmärksam spottade hon mig i ansiktet, säger en av de personer som intervjuats i rapporten.

För snart två år sedan startade Civil Rights Defenders och Skåne Stadsmission ett samarbete för att motverka hatbrott mot utsatta EU-medborgare i Malmö. Nu släpper organisationerna rapporten “De hatar oss för att vi är romer och för att vi tigger” – en studie om övergrepp mot utsatta EU-medborgare och lagföringen inom det svenska rättsväsendet. Rapporten bygger på tre studier som genomförts under projektets gång; en studie om utsatthet för övergrepp och kränkningar, en studie om hanteringen av hatbrott inom polis- och åklagarväsendet samt en studie av hanteringen i domstol.

Totalt har 38 personer* som utsatts för övergrepp och kränkningar när de befunnit sig i Malmö intervjuats. Majoriteten uppger att de är romer och att de utsätts för kränkningarna när de tigger. Civil Rights Defenders och Skåne Stadsmission har tittat närmare på omständigheterna i varje fall och kunnat konstatera att en tredjedel av samtliga 38 deltagare blivit utsatta för övergrepp som rent rättsligt skulle kunna definieras som hatbrott.

Övergrepp sker regelbundet
Av studien framgår att kränkningar och övergrepp sker regelbundet. 30 av studiens 38 deltagare har svarat på frågan om hur ofta de utsätts. Av dessa uppger nästan var fjärde person att de utsätts varje dag, och nästan hälften att de utsätts flera gånger i veckan.

Benägenheten att polisanmäla brotten är låg. Av de 32 personer som svarat säger 41 % att de inte vill anmäla och 19 % svarar att de kanske vill anmäla sen. Några av de orsaker som anges är rädsla, att man inte vill skapa problem eller tror att det inte kommer leda till något. Bland orsakerna nämns också att man vant sig vid trakasserier eller inte vet hur man anmäler.

– Genom projektet har vi kunnat stötta drabbade att göra en polisanmälan. Många har sagt att de vågar anmäla för att de har förtroende för oss och vårt arbete. Det visar hur viktigt det är med långsiktighet i de här frågorna, för att bygga relationer, skapa tillit och motivera fler att anmäla, säger Niklas Schmidt, projektledare på Skåne Stadsmission.

Sverige behöver ta ett större ansvar
I rapporten undersöker Civil Rights Defenders och Skåne Stadsmission också hur polis och åklagare hanterat de polisanmälningar som gjorts inom ramen för projektet. Resultatet visar att utredningar om hatbrott tar lång tid – samtliga förundersökningar har pågått i minst ett år, eller lagts ned mer än ett år efter att förundersökningen inleddes. Av de 10 ärenden som anmälts som hatbrott sedan 2018 har åtal hittills inte väckts i ett enda fall. Utsatta EU-medborgare deltar dessutom sällan i rättegången när ett åtal faktiskt har väckts.

– De som drabbas är människor som lever i utsatthet och som har svårt att tillvarata sina rättigheter. Polis, åklagare och kommun behöver göra mer för att säkerställa att utsatta EU-medborgare får upprättelse för de brott de har utsatts för, säger Aida Samani, jurist på Civil Rights Defenders.

*Dataunderlaget i rapporten är litet, men de slutsatser som Civil Rights Defenders och Skåne Stadsmission drar av underlaget stöds av tidigare liknande studier.

Läs rapporten här:
Rapport Hatbrott
Report hate crime English

Rekommendationer

För att förbättra lagföring av brotten ger Civil Rights Defenders och Skåne Stadsmission flera rekommendationer till bland annat regeringen, kommuner och polisen. Till exempel att:

  • Polis- och åklagarmyndigheterna bör samordna sina insatser och avsätta mer resurser för att utreda ärenden om hatbrott och för att korta ned handläggningstider i hatbrottsärenden.
  • Polis- och åklagarmyndigheterna bör i större utsträckning samarbeta med civilsamhällesorganisationer som arbetar nära utsatta EU-medborgare i samband med att brott utreds, för att bibehålla kontakten med brottsoffer och vittnen.
  • Regeringen bör inkludera insatser för att motverka kränkningar och övergrepp mot utsatta EU-medborgare i regeringens nationella plan mot rasism.
  • Regeringen bör tillskjuta mer resurser till specialiserade demokrati- och hatbrottsgrupper för att effektivisera utredningar av hatbrott.
  • Kommuner bör verka för att stärka utsatta EU-medborgares trygghet och säkerhet, till exempel genom att erbjuda rådgivande verksamhet, stöd vid anmälan och härbärgen året runt.

Att Sverige har 33 000 hemlösa är ett fiasko

Inte sedan 2001 har det tagits ett helhetsgrepp om hemlöshetsfrågan – idag släpper vi den nya hemlöshetsrapporten! Inte sedan 2009 har Sverige haft en nationell strategi mot hemlöshet. I dag ser vi konsekvenserna. Det finns över 33 000 i hemlöshet och antalet ökar. Det är ett kapitalt misslyckande. Vi i Sveriges Stadsmissioner har tröttnat på att staten inte tar ansvar.

Därför har Stadsmissionen tagit saken i egna händer och lägger fram ett komplett förslag för hur en ny nationell strategi ska se ut. Du hittar hela rapporten här: Hemlöshetsrapporten 2020

Vårt förslag bygger på lösningar som haft bevisad effekt i andra länder. Det är en skarp strategi som går att genomföra i princip omedelbart. Vår fråga är om den politiska viljan finns? Mäktar svensk politik med att samla sig och faktiskt lösa hemlösheten?

Strategin bygger på tre grundläggande principer.

Bostaden som nyckel till att lösa hemlöshet. Att hemlöshet bara kan minska om staten tar ansvar samt att arbetet mot hemlöshet måste vara uthålligt och evidensbaserat. Det är en skarp kontrast mot dagens situation där staten dragit sig tillbaka och väljer att helt lita på en generell bostadspolitik.

Där kommunerna lämnats att hantera frågan själva trots helt olika förutsättningar. Där ryckighet och otydlighet snarare än uthållighet präglar arbetet.

Vårt budskap är tydligt. Staten måste ta ett större ansvar för att bryta hemlösheten. Den generella bostadspolitiken behöver överges. Sverige måste ta fram en seriös nationell bostadsstrategi för att underlätta bostadsbyggande i hela landet. Att bygga bostäder är att bygga välfärd.

För de som ändå har svårt att hävda sig på bostadsmarknaden finns lösningar. Det är dags för en svensk modell för social housing. Med social housing menar vi en strukturerad, förutsägbar och offentligt understödd bostadsförsörjning för ekonomiskt och socialt utsatta hushåll.

Här kan Sverige ta direkt inspiration från Finland som har en nationell stiftelse för sociala bostäder. Det viktiga är att en svensk stiftelse får ett lika ambitiöst mål som den finska – att utrota hemlösheten till 2030.

Syftet med stiftelsen ska vara att bygga, köpa och hyra ut bostäder med rimliga hyror. I första hand insprängda bostäder, eller hus med olika upplåtelseform och blandad målgrupp snarare än fastigheter enbart för personer med låg inkomst.

En översyn av bostadsbidragen behövs med syfte att höja bostadsbidragen och låta fler komma i fråga för stöd. Dagens regler är för trubbiga och lämnar för många utanför, och därmed utan tillräckliga möjligheter att klara sig på bostadsmarknaden.

Ett annat problem är de trösklar som finns för att komma in på marknaden. Därför behövs det en ny nationell reglering av vad som är ett rimligt inkomstkrav på hyresgäster där även försörjningsstöd räknas som fast inkomst. Även reglerna för andrahandsuthyrning och möjliga hyresnivåer behöver skärpas upp. Allt för att minimera överuttag av hyror.

Slutligen kräver vi att staten tar ansvar för att visa verkligheten. Vi behöver nationella riktlinjer för hur vi mäter antalet människor i hemlöshet.

Staten och kommunerna kan inte mäta på olika sätt, då faller människor genom maskorna i skyddsnätet. Dessutom måste de kartläggningar som i dag görs vart sjätte år göras oftare. Detta för att utvärdera och följa upp.

Införs en strategi byggd på detta kan hemlösheten minska. Finland har minskat hemlösheten med 50 procent på 20 år, så det går.

All forskning visar att en bostadsledd strategi där man utgår från bostad som en mänsklig rättighet fungerar. De över 33 000 som lever i hemlöshet har inte tid att vänta. Det är dags att agera nu!

Denna artikel är aven publicerad på Aftonbladet Debatt. 

Annorlunda jul i pandemin

Gemenskap, fest och värme är vanligtvis en viktig del i julfirandet på Skåne Stadsmission. I år blir julen annorlunda för alla, och det gäller även hos oss.

Människor som lever i hemlöshet och fattigdom är extra utsatta i tider av samhällskris. Därför är det viktigt för oss att fortsätta ge akut stöd på ett ansvarsfullt sätt.

I år kommer vi inte kunna att bjuda in till de stora härliga julfester som vi vanligtvis ordnar för barnfamiljer och unga, istället fokuserar vi på mys och värme i det lilla. Genom att hitta säkra sätt att dela ut julklappar och bjuda på julmat jobbar vi för att de familjer som är beroende av oss ändå ska få en så god jul som möjligt.

– Om tomten inte själv kan träffa alla barnen får vi se till att hans nissar lämnar dem så att vi kan dela ut dem utan att riskera smitta, säger Liv Palm, enhetschef för Unga Forum och Crossroads.

Julbordet på Café David anpassas efter rådande läge.

– Vi kommer att dela upp julafton i flera olika sittningar, där deltagarna kan hålla avstånd och äta i trygghet. Det blir heller inget långbord utan vi serverar jultallrikar vid borden. Livemusiken måste vi tyvärr också avstå, men med hjälp av julmusik och god stämning ska det nog bli en fin jul trots allt, säger Matilda Jägerdén, enhetschef Café David.

Hon utlovar också de traditionsenliga julklapparna!

På Crossroads, vårt stödcenter för EU-medborgare i utsatthet, är jul- och nyårshelgen en viktig tid för gemenskap för en grupp som är långt borta från barn, familj och vänner.

– Det kommer att bli extra tufft i år och då är det viktigt att vi kan ställa upp så mycket vi kan, utan att för den sakens skull bidra till smittökning, säger Liv Palm.

Det kommer att bli julklappar och festmat, serverad i flera separata sittningar för att begränsa antalet personer som samlas.

Även på Café David och Nattjouren i Kristianstad blir det corona-anpassat julfirande.

– Vi kommer att ha julfrukost på julafton, men kan tyvärr inte ha vårt vanliga julbord veckan innan. Det går inte att göra på ett säkert sätt och då är det bättre att vi avstår. Men vi ska göra vad vi kan för att julstämningen ska infinna sig ändå, säger Karin Arndt, enhetschef i Kristianstad.

Trots att vi tror att vi kommer att kunna skapa julstämning vill personalen inte sticka under stol med att det blir en svår jul för många.

– Eftersom vi måste begränsa hur många vi är i lokalen så blir det tufft för de människor som inte har något tak över huvudet och som inte kan stanna i gemenskap och värme lika länge som vanligt, säger Matilda Jägerdén.

Obs: Planeringen för julfirandet uppdateras kontinuerligt utifrån smittläge och rådande rekommendationer.

Julen är en tuff tid för många

”Jag tror att många mammor som är ensamma som jag knappt äter någonting innan jul bara för att kunna ge sina barn en fin upplevelse.”

Det säger en ensamstående mamma om sin situation. Hon är en av många människor som varje vecka behöver hämta en matkasse hos oss – förra året delade vi ut nästan 5 000 matkassar.

Det är svårt att tänka sig att det finns familjer i Skåne som inte har tillräckligt med mat, men vi möter dem varje dag. På Skåne Stadsmission delar vi ut mat till barnfamiljer och unga varje vecka. I kassarna finns sådant som mjölk, fisk, kött, pasta, blöjor och tvål.

Snart är det jul igen, en svår tid för många som lever i fattigdom. Coronasmittan har gjort läget ännu allvarligare. Pandemin påverkar alla delar av samhället, och kommer att göra det för en lång tid framöver. Ökad arbetslöshet, fattigdom och därmed fler familjer som riskerar att förlora sin bostad och stå utan hem och försörjning. Vi ser redan konsekvenserna av detta.

Vid jul blir skillnaderna mellan de som har och de som inte har tydligare än någonsin. Därför arbetar vi för att ge fler människor en god jul. I år blir det en speciell jul för alla, och vårt mål är att kunna bistå så många som möjligt, på ett ansvarsfullt och säkert sätt. Men vi klarar det inte ensamma, därför hoppas vi att du vill bidra!

Din gåva är viktigare än någonsin!

 

 

Om privata initiativ för att hjälpa hemlösa

Med anledning av flera privata initiativ för människor i hemlöshet vill vi på Skåne Stadsmission berätta hur vi arbetar, och varför vi inte kan samarbeta med privatpersoner som driver egen insamling eller socialt arbete i egen regi.

Skåne Stadsmission har över hundra års erfarenhet av socialt arbete. Vi är en stiftelse som bygger på idén om ett medmänskligare Skåne, och den visionen vill vi uppnå genom professionella och beprövade metoder. Vi ger akut hjälp som mat, kläder och när vi har möjlighet även tak över huvudet – men vi stannar aldrig vid välgörenhet. Våra erfarna och utbildade medarbetare är bland annat socionomer, jurister och sjuksköterskor och den akuta hjälpen kombineras med stödsamtal, rådgivning och ombudsmannaskap* i kontakt med myndigheter, för att de människor som kommer till oss ska få den information de har rätt till och den kraft de behöver för att förbättra sin livssituation.

I kombination med vårt stöd till enskilda personer arbetar vi också för att samhället ska ta det ansvar som vi menar att en välfärdsstat som Sverige ska ta. Vi använder vår erfarenhet och kunskap för att kräva ansvar av makthavare, och för att vara en del av lösningen. Vårt yttersta mål är att vårt arbete för människor i hemlöshet och fattigdom inte ska behövas – för vi menar att Sverige inte skulle behöva ha hemlöshet och fattigdom.

Volontärskap
I vårt arbete tar vi ofta hjälp av volontärer, privatpersoner som kommer till oss med stora hjärtan och stort engagemang. Denna hjälp är ovärderlig, både för oss som organisation och för människorna som söker hjälp och stöd hos oss. Volontärerna får utbildning och handledning, och deras engagemang sker på ett sätt som är säkert och hållbart både för dem och för våra besökare. Volontärskapet är det samarbete med privatpersoner som vi kan erbjuda, för det innebär att vi med hjälp av privat engagemang kan bedriva ett socialt arbete som vi tror på, som vi har erfarenhet av och kan utvärdera och utveckla. Vill du bli volontar? Klicka här!

Privata initiativ

Privatpersoners engagemang för att hjälpa medmänniskor är något vi alltid välkomnar. Vi tror på medmänsklighet och engagemang. Hjälp och stöd från människa till människa kan aldrig ersättas av något annat, men det är viktigt att den som erbjuder sin hjälp och sitt stöd till en människa i utsatthet också förstår vilket åtagande det är att hjälpa någon som hamnat i en så svår situation som hemlöshet.

Om du vill hjälpa en medmänniska på riktigt är det viktigt att ställa sig frågor som:
Hur länge kommer jag kunna hjälpa den här personen? Vad händer när jag inte längre kan ställa upp? Har personen förutsättningar att själv ta sig vidare? Hur hjälper jag personen att själv ta makten över sin situation i längden? Har jag de resurser och den kunskap som krävs om personens problematik? Kan jag hjälpa personen att få professionell hjälp? Hur hjälper jag personen att få rätt till sådant som samhället är skyldig att hjälpa till med?

Gillar vi inte samarbete?

Jo! Tillsammans är vi starkare, det är något vi är övertygade om. Vi samarbetar ofta och gärna med organisationer som delar vår vision och som kan komplettera våra insatser.

Finansiering och insamling

Skåne Stadsmissions arbete finansieras av bidrag från kommun, region och stat samt av bidrag från stiftelser och fonder samt insamlade pengar från företag och privatpersoner. Vi har 90-konto vilket innebär att vi är godkända och kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll. Vi är också som alla Sveriges stadsmissioner medlemmar i Giva Sverige, som är insamlingsorganisationernas intresseförening. Genom Giva förbinder vi oss att bedriva transparent och korrekt insamling. Den som skänker pengar till oss kan vara säker på att pengarna går till vårt arbete. Ibland får organisationer som vår kritik för att pengarna inte går direkt från privatpersoner och företag till enskilda utsatta individer. Men det är precis som det ska vara. För att bedriva professionell och långsiktigt arbete för att stötta individer och förändra samhället till det bättre krävs att vi har anställd personal. Här kan du läsa våra årsredovisningar: https://www.skanestadsmission.se/organisation/

Att ge pengar till privata initiativ kan kännas väldigt bra. Det är lätt att förstå och sätta sig in i hur pengarna ska användas och det är lätt att se glädjen hos mottagaren och känna att pengarna gör nytta.

När du ger pengar till privata initiativ är det viktigt att ställa sig frågor som:
Hur kan jag vara säker på att pengarna verkligen går till rätt sak? Kan jag kontrollera att pengarna kommit fram? Redovisar den som samlar in pengar sin ekonomi och hur pengarna används? Vilken typ av förändring vill jag att mina pengar ska bidra till? Kommer pengarna att göra långsiktig förändring för mottagaren eller finns det risk att personen hamnar i samma knipa så snart de insamlade pengarna är slut? Vill jag ha ett samhälle där individer är beroende av privatpersoners välvilja eller vill jag ha ett samhälle där människors grundläggande behov och rättigheter tillgodoses?

Ekonomiskt och materiellt stöd till Skåne Stadsmission
Privatpersoner som vill stötta vårt arbete kan bidra med pengar och/eller kläder och saker.

Pengar sätts i så fall in på gåvobankbankgiro 900-3252 Betalas via swish på 900 3252 eller här på vår hemsida.

Du kan också starta en egen insamling till förmån för Skåne Stadsmission. Hör gärna av dig till oss för idéer och tips! Mejla info@skanestadsmission.se
Läs mer om egna insamlingar här!

Att bli månadsgivare är det sätt som stärker vårt arbete allra mest, och på lång sikt. Månadsgivande ger oss en stabilitet och förutsägbarhet som gör att vi kan planera och effektivisera vårt arbete ännu mer. Här blir du månadsgivare!

Vad händer med kläder och saker som skänks till oss?
Vi tar emot nästan 100 000 kilo textilier per år, är det inte fantastiskt? Klädinsamling bidrar till minskat resursanvändande, vilket är bra för miljön och klimatet. Plagg kommer till nytta igen, mindre nyproduktion krävs och konsumtionen minskar. Men att lämna kläderna till oss gör gott på flera sätt:

  1. Kläderna sorteras på våra gåvoinlämningar i Malmö och Kristianstad. Här får människor som står långt från arbetsmarknaden möjlighet att arbetsträna och på så sätt förbättra sina chanser till egen försörjning.
  2. Kläderna delas upp på gåvoinlämningen – många kläder går till våra verksamheter och delas där ut till människor som inte har möjlighet att köpa eget. Varma jackor, skor, jeans, t-shirt, tjocktröjor, mössor, ja massor av kläder kommer till nytta igen och värmer människor som annars skulle frysa.
  3. Andra kläder säljs i någon av våra fem second hand-butiker, fyra i Malmö och en i Kristianstad. Där får privatpersoner möjlighet att förnya garderoben både billigt och klimatsmart. Det är bra både för den som vill minska sin nykonsumtion och för den som har ont om pengar till att köpa nya kläder.
  4. Butikernas vinst går till Skåne Stadsmissions sociala arbete, så när du skänker saker bidrar du också indirekt med pengar som gör det möjligt för oss att hjälpa fler.

Vad tar vi emot?
När det gäller kläder tar vi emot allt som är torrt, helt och rent. Det är viktigt att vi inte får in blöta, trasiga och smutsiga kläder, för dessa tvingas vi kassera vilket kräver arbete och resurser från oss – resurser som ska gå till att hjälpa människor. Små mängder kläder (max 2-3 förslutna påsar) kan lämnas in i våra butiker, eller i våra insamlingscontainrar som vi i samarbete med Malmö FF ställt upp utanför Eleda Stadion. Större mängder lämnas in på gåvomottagningarna på Grönegatan 36 i Malmö eller Östra Vallgatan 25 i Kristianstad. Läs mer om vad vi tar emot här!

 

* Ombudsmannaskap syftar till att personer i hemlöshet ska få det stöd hen har rätt till från myndigheter samt hälso- och sjukvård. Ombudsmannaskap handlar om rådgivning, medföljande till myndigheter och praktiskt stöd i att till exempel skriva överklagande. Ombudsmannaskap görs för att skapa förutsättningar för en långsiktig förändring, att dela ut mat och kläder är viktigt och lindrar symptomen, men det räcker inte.

 

 

 

Kommentar till hemlöshetskartläggningen 2020

En gång om året räknar socialtjänsten antalet personer och antalet hushåll som för tillfället är hemlösa i Malmö. I år visar statistiken en fortsatt minskning, sedan toppnoteringen 2018. Skåne Stadsmission befarar att den positiva trenden ser bättre ut på pappret än i verkligheten.  

Vi ser flera anledningar till oro:

  • RISK FÖR MÖRKERTAL. Vi har mött människor som uppger att de nekats möjlighet, eller blivit avrådda från att göra en ansökan om stöd från socialtjänsten med hänvisning till att de räknas som ”strukturellt hemlösa” och därmed ändå kan förvänta sig avslag. Att avråda någon från att ansöka om stöd innebär i praktiken att människor förnekas rätten till prövning och på så sätt även går miste om möjligheten att få ett skriftligt utlåtande samt möjlighet att överklaga till högre instans. Dessa människor finns därmed inte heller med i statistiken vilket delvis kan förklara varför en så stor minskning skett just i kolumnen ”ingen känd individuell problematik” (sid 12 Hemlöshetskartläggningen 2020).
  • KORTSIKTIGA LÖSNINGAR. De nya regler som implementerats för hemlösa barnfamiljer skapar kortsiktighet, dyra lösningar och saknar barnperspektiv. Vissa familjer som tidigare beviljats bistånd i en månad beviljas det nu vecka för vecka vilket innebär att familjerna måste packa ihop sina tillhörigheter och vara redo att flytta varje vecka. Ofta är det vandrarhemslösningar eller kollektiva boenden med delade kök och/eller toalett. Lösningen är både dyr och skapar psykisk ohälsa hos såväl vuxna som barn. Vi möter familjer som hittat lägenhet på egen hand, men fått avslag med hänvisning till att hyran är något högre än standard, ofta på grund av den svåra bostadssituationen i Malmö. Istället får familjerna veckovis kostnadsersättning för kortsiktigt boende som är sämre för familjen och blir dyrare för kommunen i längden.
  • AVSAKNAD AV BARNPERSPEKTIV. Vi har flera exempel på tonåringar som av socialen uppmanats att ringa runt bland skolkompisar för att hitta akut boende över natten. Det är ett ansvar som inget barn ska behöva ta och en utsatthet gentemot omgivningen som inte är rimlig. Det är heller inte ett rimligt ansvar att lägga på de drabbades klasskompisar och vänner. Vi möter också tonåringar som istället för att fokusera på sina studier och sin framtid sitter framför skoldatorn och söker boende på blocket för familjens räkning. Det är ovärdigt ett land där Barnkonventionen är lag!
  • VÄRMESTUGA ERSÄTTER INTE BOSTAD. Möjligheten till tak över huvudet och sängplats i ett akut skede har försämrats. Vår utgångspunkt är att det krävs långsiktiga och trygga lösningar, Bostad först, men i dagens läge krävs också värdiga lösningar på kort sikt. Kommunen har minskat antalet platser på härbärgen men också infört strängare bedömning för vem som har rätt till dessa platser. Idag är dessa platser inte ens alltid fullbelagda vilket skulle kunna vara positivt, men istället har vi vintertid många människor på värmestugan, en kortsiktig lösning som dessutom bara finns att tillgå under några månader. Här ser vi att kommunen mer och mer skiljer på ”folk och folk”, det görs en gallring där människor i akut nöd faller helt utanför skyddsnätet.
  • ALLA RÄKNAS INTE. Vi ser att hemlöshetsbegreppet, så som Malmö stad och andra myndigheter använder sig av det, inte omfattar alla människor som befinner sig i hemlöshet. Även om kommunen formellt sett bara ansvarar för de människor som är skrivna här, behöver vi fråga oss vilket samhälle vi vill leva i? Malmö stad går mer och mer mot en människosyn där man gör skillnad på folk och folk. Det gäller till exempel papperslösa och EU-medborgare – människor som de facto vistas här och är en del av stadsbilden, en del av vårt närsamhälle. Vill vi se på och avsäga oss ansvaret för människor i nöd för att de inte ”tillhör kommunen”?
  • UTSATT GRUPP DRABBAS. Vi ser också att hemlösheten och utsattheten ökar i en redan utsatt grupp: ensamkommande unga som lever i det limbo som den nya gymnasielagen och den bristfälliga asylhanteringen sedan 2015 innebär. Vi ser droger, kriminalitet, prostitution och känner stor oro för den här utvecklingen, nu när den treåriga satsning om 120 miljoner kronor till civilsamhället tar slut, utan att varken regering eller lokala makthavare verkar ha en plan för hur dessa unga ska ta sig vidare i livet.
  • EJ JÄMFÖRBAR STATISTIK. Slutligen ser vi att Malmö stad liksom tidigare väljer en snävare definition av hemlöshet än Socialstyrelsen vilket gör att kommunens statistik blir svårare att jämföra med nationella kartläggningar. Vi önskar att Malmö stad under en övergångsperiod gör parallella mätningar enligt båda definitioner för att så småningom övergå till den nationella.

Hemlöshetskartläggning Malmö 2020