”För första gången kände jag mig inte ensam”
Julia trodde inte att det gick att börja om. Men när hon och barnen började följa med på Skåne Stadsmissions sommaraktiviteter förändrades allt. De hittade vänner, vågade ta sig till nya platser – och kände sig för första gången som en del av något.
När Julia fick ett jobberbjudande blev hon först överlycklig. Men glädjen vände snabbt.
– Jobbet var på helgerna och jag hade ingen som kunde vara med barnen. Jag försökte hitta en lösning, men det gick inte. Till slut tackade jag nej. Det kändes som att börja om från noll.
Julia är ensamstående mamma till två barn. Dagarna hemma när barnen är i skolan är ofta tysta. Hon beskriver det som att leva bredvid andra – men aldrig riktigt med.
– Jag ser mammor prata med varandra vid skolan. Barnen springer mellan varandras hem. Vi har aldrig haft det så. Men något förändrades när hon fick kontakt med Skåne Stadsmission. Genom sommarverksamheten började Julia och hennes barn följa med på gemensamma aktiviteter – både i Malmö och utanför stan.
– Vi åkte till en bondgård och klappade kor. Min dotter var livrädd först, men sen sprang hon runt som att hon var född där. Det var första gången jag såg henne så fri.
Att våga något nytt
För många föräldrar finns det osynliga gränser i staden – områden man inte vågar ta sig till, bussar man inte vet hur man åker med, vatten man inte lärt sig känna sig trygg vid. Tillsammans med personalen har familjerna börjat bryta de där gränserna.
– Jag vågade inte ta barnen till havet. Jag var rädd att något skulle hända, eller att vi inte skulle passa in. Men med dem kändes det annorlunda. Personalen vet hur de ska hjälpa när både barnen och jag känner oss lite osäkra.
Julia berättar hur hon sakta börjat känna sig tryggare.
– Personalen berättar vad som händer innan vi ska iväg, hur dagen kommer se ut. Och de ser till att det finns mat till alla. Det kanske låter som en liten grej, men det betyder mycket.
”Vi har vänner nu”
Något av det bästa, säger Julia, är att hon och barnen träffat nya människor.
– Min son ropade på en pojke på lekplatsen häromdagen – en han träffade under en utflykt. De började leka direkt. Det var så enkelt. Jag trodde inte det gick att börja om. Men nu känns det som att vi har en plats. Och det gör mig till en bättre och gladare mamma.
Ge fler barn hopp i sommar.
Swisha en utflykt med mat här.
*Skåne Stadsmission värnar sina deltagares integritet. Därför har barnen på bilden inget med texten att göra. Julia heter egentligen något annat.