”Jag hade ingen aning om att så många pensionärer hade det så tufft.”

När Masoud Zaher började arbetet med att registrera medlemmar i Skåne Stadsmissions sociala matbutik handlade jobbet om att nå ut med information. Nu ringer telefonen i ett. Ryktet om Matmissionen har spridit sig och folk från hela Skåne hör av sig.

Butiken har ännu inte öppnat för dagen och Masoud kryssar mellan kollegorna som plockar varor och svabbar golv. Hans arbetsrum ligger i ett hörn av lokalen, precis intill grönsaksdisken.
Utanför kontorsdörren står en parkbänk. Måndagar och onsdagar sitter här en kö av väntande, som kommit för att bli medlemmar i Matmissionen.
– De kan ha hört om oss från grannar eller vänner. Ibland ringer SFI-lärare för sina elevers räkning, ganska ofta hör socialtjänstens uppsökare av sig, berättar han.

Masouds arbete handlar om att registrera nya medlemmar, och för det behöver han kontrollera att den som söker medlemskap uppfyller kriterierna.

Masoud packar upp mat. Foto: Apelöga

– Det kan kännas konstigt att titta på folks bankkonton, att ta del av privata handlingar. Jag menar vem är jag att rota i folks privatliv? Men de flesta bryr sig inte, de är så vana att visa upp intyg och handlingar när de söker stöd att de har allt redo när de kommer hit. Och vi måste ju ha ett system för vem som kan handla här. Annars skulle inte maten räcka till de som bäst behöver den, säger han.

Mat är en rättighet

Det händer att han möter människor som skäms över sin situation. Ibland ser han någon som går runt och tittar, men som inte vågar sig fram.
– Jag brukar prata om att mat är en rättighet. Matmissionen finns för att alla ska ha råd med bra mat. Jag blir upprörd när jag ser människor som jobbat hela sitt liv och har så lite pengar. Jag hade ingen aning om att så många pensionärer hade det så tufft.

Masoud har en bakgrund som människorättsaktivist. Han har arbetat med två nobelpristagare, varav den ena liksom han kämpar för kvinnors rättigheter i talibanernas Afghanistan. När han kom till Skåne Stadsmission 2016 var det för att arbeta med ensamkommande ungdomar på flykt.
– Min bakgrund och mina erfarenheter gör att jag har lätt att förstå de människor som kommer hit. Varför de kommit till Sverige och vad de behöver. Att jag har jobbat länge på Stadsmissionen gör att jag kan hjälpa folk att hitta rätt. Jag vet vad vi kan hjälpa till med och vart människor ska vända sig.

Arbetsträning

Maria, Mohamed och Masoud vid invigningen av Matmissionen. Foto: Apelöga

En av Matmissionens viktigaste uppgifter är att fånga upp även andra behov än mat. På fredagar kommer Masouds kollega Amanda Andersson, kurator, till Matmissionen. Det
gör att det är lätt för människor att be om stöd och hjälp, och knyter ihop Stadsmissionens många verksamheter på ett bra sätt.
– Ibland kommer det människor som kanske inte uppfyller kriterierna på pappret, men mina kollegor i de öppna verksamheterna kan fånga upp vad som ligger bakom och kan se till att medlemskap beviljas till sådana som helt uppenbart behöver det.

Matmissionen ger inte bara människor som behöver det möjlighet att handla mat till reducerat pris. Butiken ger också människor som står långt från arbetsmarknaden en chans att arbetsträna.
– Jag har haft flera kollegor i arbetsträning som varit väldigt osäkra i början, hållit sig på lagret och inte velat möta människor. Det är häftigt att se hur de växer efter några veckor, och får en självklar roll i arbetslaget, säger han.

”Det finns en uppgift för alla, det gäller bara att hitta den”

Skrattet klingar över lokalen medan vana fingrar bläddrar igenom skjortor och sorterar ut galgar. Ett par slitna jeans hamnar direkt i REMAKE-korgen. De kan bli ett snyggt datorfodral.
Lisa och Kristin är vana vid att arbeta ihop.
– Drömmen är att tjäna egna pengar. Lisas stöd är viktigt, hon är min ledstjärna, säger hon.

Det var sommar när Kristin först klev in på Grönegatan 36. Hon var besviken på Arbetsförmedlingen, men hade hittat en handläggare på socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd som förstod henne och föreslog arbetsträning på Skåne Stadsmission.

– Jag har alltid sagt att jag inte skulle hamna hos socialen, men så stod jag där. Fem barn och inget jobb, inga pengar.

Att få chansen att arbetsträna var ett sätt att hitta tillbaka till arbetslivet igen, utan orimliga krav. Handledaren Lisa finns till hands för att svara på frågor, guida om något är oklart och peppa om det är tufft.

– Vi skrattar vansinnigt mycket tillsammans. Har jag en dålig morgon blir jag ändå glad när jag kommer hit, berättar Kristin.

Som handledare ser Lisa det som sin uppgift att hjälpa deltagare i arbetsträning att hitta rätt.

– Det finns en uppgift för alla, det är jag övertygad om. Det gäller bara att hitta den, säger hon.

Hon har jobbat på Skåne Stadsmission i Malmö länge. Först på Nattjouren, med människor i akut hemlöshet. När den stängde blev det Gåvoinlämningen på Grönegatan. Det var en stor omställning att gå från nattarbete till dagjobb, men i grunden är arbetsuppgiften densamma: att se människor för vad de är och behöver just nu.

– För vissa är det svårt nog att ta sig upp på morgonen och komma hit. Då räcker det. Sedan kan vi tillsammans lista ut vilka arbetsuppgifter som passar just den här personen. Ibland vet man inte själv vad man tycker om, man får prova sig fram säger Lisa och berättar att det är just variationen av arbetsuppgifter som gör Gåvoinlämningen så bra för arbetsträning.

– Man får prova på i lugn och ro. Vill man testa elektronik, kolla pussel eller sortera kläder? Vi har inga produktionskrav, det får ta den tid det tar. Människor växer i det!

Kristin stämmer in, hon har varit på Grönegatan i flera månader nu och har sett en förändring hos såväl sig själv som andra.

– Jag kan se hur människor är osäkra när de kommer hit, men sakta tar mer och mer plats. Det går med små steg och plötsligt är de med i vårt tokiga lilla gäng.