Inlägg

Hemlös 2021: Kommunernas arbete mot hemlöshet spretar

Det ska inte spela någon roll var du bor – alla som lever i hemlöshet behöver stöd! Idag släpper Sveriges Stadsmissioner hemlöshetsrapporten Hemlös 2021. I rapporten granskas kommunernas arbete för att minska och förebygga hemlöshet. Resultatet visar på stora skillnader och på ett tydligt behov av ökat statligt ansvarstagande.

– Den bistra verkligheten är att det är helt avgörande vilken kommun du lever i för att få rätt stöd. Så ska det inte vara i Sverige. Möjligheten att få stöd ska vara likvärdig, säger Åsa Paborn, talesperson och direktor för Stockholms Stadsmission.

I rapporten presenteras fyra områden där regering och riksdag kan göra skillnad – om den politiska viljan finns:

📣 Skapa en nationell strategi mot hemlöshet. Ge kommunerna tydliga riktlinjer för ett framgångsrikt arbete.
📣 Inför Bostad Först som modell i hela landet.
📣 Sänk trösklarna till en bostad för fler. Ändra regler för vilka krav som ställs på en bostadssökande.
📣 Ta den strukturella hemlösheten på allvar. Ge kommuner, byggbolag och organisationer i civilsamhället förutsättningar att tillsammans möta behoven av socialt hållbara bostäder.

Läs rapporten här

Malmö stads hemlöshetskartläggning ger en falsk bild

Det som under flera år har presenterats som en kartläggning av hur många hemlösa det finns i Malmö är numera en irrelevant ögonblicksbild. Skåne Stadsmission vill understryka att kartläggningen som Malmö stad presenterar bara visar hur många människor i hemlöshet som socialtjänsten arbetar med, inte hur många som finns i kommunen.

– Sedan 2019 har socialtjänsten inte längre uppdraget att arbeta med hemlösa som inte har en omfattande social problematik, ofta kallat ”strukturellt hemlösa”. Detta gör att kartläggningen utelämnar en stor del av de många människor i Malmö som lever i en osäker boendesituation, säger Sandra Grahn, socialchef på Skåne Stadsmission.

Hemlöshet på samma nivå

Under måndagen presenterade Malmö stad sin årliga hemlöshetskartläggning. Kartläggningen visar att antalet vuxna i hemlöshet ligger på samma nivå som förra året och att antalet barn minskat något. Det handlar om 1115 vuxna och 355 barn som enligt statistiken lever i hemlöshet. Nytt för i år är att Malmö stad för första gången använder samma definition av hemlöshet som Socialstyrelsen, vilket gör att det i år tillkommer nästan 800 vuxna och 300 barn som bor i lägenheter med kommunala kontrakt (totalt blir det alltså 1895 vuxna och 635 barn).

– Att antalet hemlösa i kartläggningen sjunkit sedan Malmö stad 2019 stramade åt sin vägledning för vilka som ska få stöd med boende i kommunen visar egentligen inte att det finns färre hemlösa, bara att kommunen ger färre människor stöd. Som politiker tycker jag man borde vara nyfiken på vad som hänt med människorna som inte längre finns med. Hur har alla barn som försvunnit ur statistiken det nu, säger Sandra Grahn.

Bra med nationell jämförelse

Skåne Stadsmission ser positivt på att Malmö uppdaterat sin definition, vilket underlättar en nationell jämförelse.

– Det är något vi i Sveriges Stadsmissioner efterfrågat. Men att Malmö nu även presenterar kommunala boendelösningar, förändrar inte att strukturellt hemlösa inte syns i statistiken, säger Sandra Grahn.

Strukturellt hemlösa är en stor grupp som saknar ett tryggt boende, oftast av ekonomiska skäl till skillnad från sociala orsaker. I den här kategorin finns många barnfamiljer.

– Att leva i en osäker boendesituation är oerhört stressande, inte minst för barn och deras föräldrar. Vi träffar familjer som inte vet från vecka till vecka var de ska bo. Det är likvärdigt med att var hemlös. Att ständigt oroa sig och ständigt vara på väg till något. Att som barn gå hem från skolan på fredagen och inte veta om du måste flytta under helgen skapar en oerhörd stress, säger Sandra Grahn.

”Måste inte ligga på lägstanivå”

Skåne Stadsmission menar att politikerna gömmer sig bakom vad de kallar ”rättspraxis” genom att hänvisa till domar som avgör lägstanivån för stöd till människor i utsatthet.

– Men politiker kan alltid besluta om mer stöd än så. Det finns inget som säger att man måste lägga sig på lägstanivån, utan det handlar om vilket stöd som politikerna vill att människor ska få. Sedan är det inte självklart att det är just socialtjänsten som ska ansvara för den så kallade strukturella hemlösheten – om socialtjänsten inte längre ska ha ansvaret måste politikerna se till att frågan hanteras av någon annan kommunal instans, eftersom kommunen har det yttersta ansvaret för alla människor som vistas i kommunen.

Vad menar Skåne Stadsmission att kommunen borde göra?

– Dels handlar det så klart om att se till att det byggs fler bostäder som människor har råd med. Dels handlar det om att se över de strukturer som gör att människor hamnar i osäkra boendesituationer. Vem har tillgång till bostadsmarknaden? Hur ser möjligheterna att jobba och tjäna tillräckligt med pengar ut, säger Sandra Grahn och tillägger att även människor som inte bedöms ha omfattande sociala problem kan behöva stöd för att klara ett boende.

– Genom att stötta människor så att de klarar av att behålla sin bostad skapar vi tryggare uppväxtförhållanden för barn och förebygger social hemlöshet, det vill säga hemlöshet som beror på sociala problem som psykisk ohälsa och missbruk. Vi ser idag många barn som far illa på grund av föräldrarnas pressade situation. Vi träffar barnfamiljer som saknar grundläggande saker som mat och kläder, och som inte klarar sin vardag, samtidigt som de ständigt lever i stress över att klara sin boendesituation.

Staten måste ta helhetsgrepp

Skåne Stadsmission menar att frågan om hemlöshet måste upp på nationell nivå.

– Här behöver finnas gemensamma riktlinjer för hur vi löser hemlöshetsproblemet och kommunerna måste få statligt stöd för att kunna ge alla sina invånare vad de har rätt till: ett varaktigt boende, ett eget hem. Men problemet med den strukturella hemlösheten behöver hanteras lokalt, fram till att en nationell strategi är på plats. Vi kan inte acceptera att barn och vuxna ska behöva leva i hemlöshet i Skåne i dag.

 

Att Sverige har 33 000 hemlösa är ett fiasko

Inte sedan 2001 har det tagits ett helhetsgrepp om hemlöshetsfrågan – idag släpper vi den nya hemlöshetsrapporten! Inte sedan 2009 har Sverige haft en nationell strategi mot hemlöshet. I dag ser vi konsekvenserna. Det finns över 33 000 i hemlöshet och antalet ökar. Det är ett kapitalt misslyckande. Vi i Sveriges Stadsmissioner har tröttnat på att staten inte tar ansvar.

Därför har Stadsmissionen tagit saken i egna händer och lägger fram ett komplett förslag för hur en ny nationell strategi ska se ut. Du hittar hela rapporten här: Hemlöshetsrapporten 2020

Vårt förslag bygger på lösningar som haft bevisad effekt i andra länder. Det är en skarp strategi som går att genomföra i princip omedelbart. Vår fråga är om den politiska viljan finns? Mäktar svensk politik med att samla sig och faktiskt lösa hemlösheten?

Strategin bygger på tre grundläggande principer.

Bostaden som nyckel till att lösa hemlöshet. Att hemlöshet bara kan minska om staten tar ansvar samt att arbetet mot hemlöshet måste vara uthålligt och evidensbaserat. Det är en skarp kontrast mot dagens situation där staten dragit sig tillbaka och väljer att helt lita på en generell bostadspolitik.

Där kommunerna lämnats att hantera frågan själva trots helt olika förutsättningar. Där ryckighet och otydlighet snarare än uthållighet präglar arbetet.

Vårt budskap är tydligt. Staten måste ta ett större ansvar för att bryta hemlösheten. Den generella bostadspolitiken behöver överges. Sverige måste ta fram en seriös nationell bostadsstrategi för att underlätta bostadsbyggande i hela landet. Att bygga bostäder är att bygga välfärd.

För de som ändå har svårt att hävda sig på bostadsmarknaden finns lösningar. Det är dags för en svensk modell för social housing. Med social housing menar vi en strukturerad, förutsägbar och offentligt understödd bostadsförsörjning för ekonomiskt och socialt utsatta hushåll.

Här kan Sverige ta direkt inspiration från Finland som har en nationell stiftelse för sociala bostäder. Det viktiga är att en svensk stiftelse får ett lika ambitiöst mål som den finska – att utrota hemlösheten till 2030.

Syftet med stiftelsen ska vara att bygga, köpa och hyra ut bostäder med rimliga hyror. I första hand insprängda bostäder, eller hus med olika upplåtelseform och blandad målgrupp snarare än fastigheter enbart för personer med låg inkomst.

En översyn av bostadsbidragen behövs med syfte att höja bostadsbidragen och låta fler komma i fråga för stöd. Dagens regler är för trubbiga och lämnar för många utanför, och därmed utan tillräckliga möjligheter att klara sig på bostadsmarknaden.

Ett annat problem är de trösklar som finns för att komma in på marknaden. Därför behövs det en ny nationell reglering av vad som är ett rimligt inkomstkrav på hyresgäster där även försörjningsstöd räknas som fast inkomst. Även reglerna för andrahandsuthyrning och möjliga hyresnivåer behöver skärpas upp. Allt för att minimera överuttag av hyror.

Slutligen kräver vi att staten tar ansvar för att visa verkligheten. Vi behöver nationella riktlinjer för hur vi mäter antalet människor i hemlöshet.

Staten och kommunerna kan inte mäta på olika sätt, då faller människor genom maskorna i skyddsnätet. Dessutom måste de kartläggningar som i dag görs vart sjätte år göras oftare. Detta för att utvärdera och följa upp.

Införs en strategi byggd på detta kan hemlösheten minska. Finland har minskat hemlösheten med 50 procent på 20 år, så det går.

All forskning visar att en bostadsledd strategi där man utgår från bostad som en mänsklig rättighet fungerar. De över 33 000 som lever i hemlöshet har inte tid att vänta. Det är dags att agera nu!

Denna artikel är aven publicerad på Aftonbladet Debatt. 

Sociala bostäder krävs mot hemlösheten

I en aktuell rapport föreslår Stadsmissionen att Sverige inför ett system för sociala bostäder, det som utomlands kallas social housing. Idag lever 33 000 personer i Sverige och nästan 5 500 i Skåne i hemlöshet, enligt Socialstyrelsens siffror.

– Det är hög tid att den generella bostadspolitik för alla som vi idag har i Sverige kompletteras om vi ska kunna göra något åt hemlösheten på allvar. Vi behöver ta fram särskilda lösningar för de mest ekonomiskt och socialt utsatta hushållen. Det handlar i praktiken om att öronmärka bostäder för människor i dessa grupper, och erbjuda boenden till hyror under marknadspris. En svensk modell för sociala bostäder, med inspiration från våra grannländer som visat att det är en fungerande väg för att minska hemlösheten, säger Lena Wetterskog Sjöstedt, direktor på Skåne Stadsmission.

Stadsmissionens rapport visar också att det finns stora skillnader mellan hur Socialstyrelsen och olika kommuner mäter hemlösheten. Det saknas idag en nationell standard för hur hemlösheten ska definieras, mätas och rapporteras. I Skåne finns ingen gemensam syn på hur hemlöshet ska kartläggas, i de tre kommuner där Stadsmissionen finns skiljer sig förhållningssättet åt: Malmö och Helsingborg definierar hemlöshet olika, medan Kristianstad inte gör någon hemlöshetsräkning. (Läs mer om det här)

– Det finns en stor risk med att mätningarna skiljer sig åt så mycket och att politikerna förleds att tro att problemet är mindre allvarligt än vad det är och därför inte fattar nödvändiga beslut. Det gynnar ingen som befinner sig i hemlöshet. Därför behöver vi en nationell standard för hur hemlösheten mäts och rapporteras, konstaterar Lena Wetterskog Sjöstedt.

Sociala bostäder behöver enligt Stadsmissionen vara en bärande del i en ny nationell strategi mot hemlöshet som även bör innehålla nationell tak över huvudet-garanti, krav på Bostad Först-modellen i alla kommuner, förstärkt bostadsbidrag riktat till alla grupper i social och ekonomisk utsatthet och slopat inkomstkrav för att hyra bostad i kommunala bostadsbolag.

Stockholms Stadsmission ger sedan 2010 ut en årlig rapport om hemlösheten i Sverige. Årets rapport Hemlös 2019 är den nionde och årets tema är Sociala Bostäder. Hela rapporten finns här.