Utställning med fokus på unga i utsatthet

Under november ställs fotograf Åke Ericsons bilder med rubriken ”Beyond Afghanistan” ut på stadshuset i Malmö. Ericsons bilder skildrar en dramatisk och tuff vardag för unga människor som kom till Sverige i hopp om trygghet och medmänsklighet. Tillsammans med andra organisationer som arbetar för denna målgrupp vill vi genom utställningen lyfta frågan: vad händer med dessa ungdomar nu? 

År 2015 sökte närmare 36 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige, drygt 25 000 var afghanska medborgare. “Alla kan göra något, bli kontaktperson för ett ensamkommande flyktingbarn, skänk pengar till kläder ock mat”, sa statsminister Stefan Löfvén vid ett tal på Medborgarplatsen i Stockholm på hösten det året. Många följde hans uppmaning.

Men strax svängde både flyktingpolitiken och attityden till de unga asylsökande. De ensamkommande påstods ljuga om sin ålder, deras asylprocesser drog ut på tiden, det blev svårare att få uppehållstillstånd. Kollektiva massutvisningar började genomföras, oro, ovisshet och psykisk ohälsa spreds och självmordsfrekvensen i gruppen nådde en nivå utan globalt motstycke.

Fotograf Åke Ericson har skildrat situationen. Han följde den drygt 58 dygn långa sittstrejken i Stockholm hösten 2017. Han har besökt Migrationsverkets förvar där tonåringar sitter inspärrade i månader. Han har även varit i tältstäderna i Paris dit många flyr från Sverige när de gett upp hoppet om en framtid här och inte tänker låta sig tvångsutvisas. Ericsons arbete har resulterat i dessa bilder.

’Många av dessa ungdomar finns här hos oss i Malmö nu. Vi är många i civilsamhället som ser och arbetar med dem varje dag. Sedan nästan tre år tillbaka har vi på Skåne Stadsmission tillsammans med Röda Korset, Rädda Barnen och Svenska Kyrkan arbetat med statliga medel för att underlätta dessa ungdomars vardag. Arbetet har varit fokuserat på att skaffa dem ett tryggt boende, stötta dem i deras skolgång samt stötta dem psykosocialt. Nu upphör denna statliga finansiering. Men ungdomarna finns kvar här. Behovet av hjälp kvarstår, mer akut än någonsin.

Skåne Stadsmission vill höja kunskapen om rasprofilering

”Du ser ut som någon vi letar efter”. Har du blivit stoppad av polisen och fått höra den meningen är du sannolikt inte vit. Skåne Stadsmission vill att rasifierade ungdomar i Skåne ska ha kunskap om rasprofilering och känna till sina rättigheter om de utsätts för rasprofilering och diskriminering.

– Just nu är fokus på rasprofilering och polisvåld i USA, och det är lätt att tänka att vi inte har problem här hemma. Men vi som arbetat med ungdomar i Malmö i många år vill synliggöra och lyfta vad vi ser i Sverige och Skåne, med särskilt fokus på barn och unga och deras rättigheter, säger Liv Palm, enhetschef på Skåne Stadsmissions verksamhet för barn och unga.

Skåne Stadsmission har därför tagit initiativ till projektet ”Du ser ut som någon vi letar efter – rasprofilering utifrån ungas egna röster” och nu beviljats drygt 700 000 kronor från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, ett bidrag till verksamheter som aktivt arbetar för att motverka rasism och intolerans. Projektet kommer att startas i september 2020 och pågå under ett år.

Leandro Schclarek Mulinari, vid Stockholms Universitet, har skrivit rapporten Slumpvis Utvald om just rasprofilering.

– Min forskning visar att bli stoppad och kontrollerad av polisen i Sverige tillhör en vardaglig erfarenhet för vissa grupper, inte minst unga män. Trots det finns det en stor kunskapslucka kring rasprofilering. Därefter är det extra roligt att detta projekt beviljats stöd. Jag ser fram emot att följa arbetet, säger Leandro Schclarek Mulinari.

– Utöver rapporten Slumpvis utvalt finns det ganska lite kunskap om etnisk profilering i Sverige och väldigt lite som belyser ungdomars perspektiv och erfarenheter, så där ser vi verkligen att vi fyller ett behov, säger Liv Palm.

Just nu pågår rekryteringen av en projektledare, som ska vara en person som själv har erfarenhet av frågan. I projektet samverkar Skåne Stadsmission med Malmö Mot Diskriminering, med det gemensamma målet att ungas röster och berättelser ska få höras och att de som utsätts för rasprofilering ska få sina ärenden rättvist prövade. Projektet kommer bland annat att anordna workshops, seminarier och interaktiva övningar.

– Vi vill bidra till ökad kunskap i samhället och en ökad förståelse för att detta är ett reellt problem som många unga lever med varje dag, avslutar Liv Palm.

FAKTA: Ordet rasprofilering är taget från engelskans ”racial profiling” och betyder att någon, ofta polisen, antar att en person har vissa beteenden på grund av sitt utseende eller etniska tillhörighet.

Blixtstöd från Sparbanken Skåne

Skåne Stadsmission har beviljats 100 000 kronor från Sparbanken Skåne genom det fina initiativet Blixtstödet.

Sparbanken Skåne har genom bankens ägarstiftelser möjlighet att investera stora delar av sitt tidigare överskott i projekt och framtidssatsningar i Skåne. Nu inför banken genom Sparbanksstiftelsen Finn något de kallar Blixtstödet, ett ekonomiskt stöd för att ge kraft till initiativ som stärker gemenskap och underlättar för de som drabbas hårt i spåren av coronaviruset.

Vi får pengarna för att under en svår tid kunna fortsätta driva öppen verksamhet för unga och gamla i Skåne. Genom bidraget säkrar vi möjligheten att hålla generösa öppettider och anpassa verksamheten under denna oroliga tid. På Café David och Unga Forum får människor som lever i hemlöshet, fattigdom och utsatthet stöd och praktisk hjälp, både med rådgivning och möjlighet att sköta den personliga hygienen, äta sig mätta och få viktig samhällsinformation.

– Att Sparbanken Skåne så snabbt kunnat utlysa Blixtstödet betyder oerhört mycket för oss och andra idéburna organisationer som kämpar för att finnas till hands för samhälles mest utsatta under en osäker tid i Sverige och världen, säger Lena Wetterskog Sjöstedt, direktor Skåne Stadsmission.

​Stort mörkertal i statistiken över unga i hemlöshet

Det finns betydligt fler unga människor som lever i hemlöshet i Skåne än vad som syns i statistiken. De är ungdomarna som ingen vill se, kanske för att ingen vill ta ansvar för dem. 

Idag presenterar Skåne Stadsmission rapporten De som ingen vill se – unga i hemlöshet i Skåne där vi visar på konsekvenserna av att politikerna inte skapar sig en bild av hur hemlösheten verkligen ser ut.

– När människor saknas i statistiken finns det små möjligheter att ge dem rätt stöd, något som är väldigt tydligt hos de ungdomar vi träffat. Vart ska de vända sig? Vem vill se dem? säger Lena Wetterskog Sjöstedt, direktor på Skåne Stadsmission.

Under några höstmånader 2018 har det regeringsfinansierade projektet Unga i hemlöshet i Skåne haft kontakt med närmare 300 personer i åldern 18–25, som lever i hemlöshet men varav merparten inte syns i varken Socialstyrelsens eller kommunernas statistik. Vi har träffat unga hemlösa i Malmö, Helsingborg och Kristianstad, och i De som ingen vill se – unga i hemlöshet i Skåne sammanfattar vi våra slutsatser av dessa samtal och av intervjuer med myndigheter och andra organisationer.

Tydligast har blivit att ingen har en verklig bild av hur hemlösheten verkligen ser ut. I de tre kommunerna definieras och mäts hemlöshet på tre olika sätt. Medan Kristianstad inte gjort någon hemlöshetsräkning alls har Malmö och Helsingborg valt olika definitioner av vad det innebär att vara hemlös, vilket gör det omöjligt att samköra eller jämföra statistiken. Ingen kommun räknar in människor som lever i papperslöshet.

– Såväl Malmö som Helsingborg lyfts ofta fram som goda exempel när det gäller hållbar utveckling. Malmö har dessutom anslutit sig till FN:s initiativ The Shift och därmed visat en vilja att hitta en långsiktig och hållbar lösning på bostadsbristen och dess konsekvenser. Menar man allvar med de globala målen i Agenda 2030, om att inte lämna någon utanför, måste man börja med att vilja se alla människor i sin kommun, utan undantag, säger Lena Wetterskog Sjöstedt.

Läs hela rapporten här!

VAD DU KAN GÖRA:

Som politiker 
SAMVERKA. Se till att skapa samarbeten inom kommunen, mellan kommuner och med civilsamhället.
JÄMFÖR RÄTT SAKER. Ta fram relevant och korrekt statistik för att kunna bedriva en långsiktig och hållbar politik.
TÄNK LÅNGSIKTIGT. Undvik korta projekt och bedriv istället en långsiktigt hållbar och medmänsklig politik.

Som företag
SLÄPP IN. Underlätta för människor som står långt från arbetsmarknaden att få prova på arbete hos er.
HITTA ERT SÄTT. Utgå från det ni är bra på och för en dialog med oss eller andra ideella organisation för att hitta ett givande och långsiktigt sätt att samarbeta.
BIDRA. Genom att skänka pengar till ideella organisationer bidrar ni till ett bättre samhälle.

Som privatperson
PÅVERKA. Din röst är viktigt. Du kan påverka politiker i din närhet.
SE. Att möta en medmänniskas ögon gör skillnad.
BIDRA. Genom att stötta civilsamhällets arbete för att motverka hemlöshet, med din tid eller dina pengar, gör du skillnad.
DELA MED DIG. Bli fadderhem, dela ditt yrkesnätverk, gå på språkcafé och bidra med dina kunskaper.

Bilderna i rapporten är tagna av fotograf Åsa Sjöström.

Många utsatta EU-medborgare vittnar om hatbrott

Fler än hälften av de tillfrågade EU-migranter som lever i hemlöshet i Malmö uppger att de blivit utsatta för hatbrott i Sverige det senaste året. Det visar en undersökning som Skåne Stadsmission och Civil Rights Defenders lanserar i dag.

Vid seminariet ”Hur motverkar vi hatbrott mot romska migranter i Malmö?” som hålls i Malmö i eftermiddag presenterar Skåne Stadsmission och Civil Rights Defenders resultaten av en undersökning som genomförts under våren.

Totalt har 96 personer deltagit i studien och av dessa svarar 54 personer att de utsatts för hatbrott i Sverige under de senaste tolv månaderna. Av de personer som uppgett att de drabbats av hatbrott anger en majoritet att deras romska ursprung varit det bakomliggande motivet för den eller de attacker de utsatts för. En stor del anger också sättet de försörjer sig på – tiggeri och att samla pantburkar – som ett motiv för trakasserier och kränkningar. Enbart sju personer har valt att, med Skåne Stadsmission och Civil Rights Defenders hjälp, anmäla till polisen.

Dagens seminarium, liksom studien, ingår i ett tvåårigt EU-finansierat projekt som Skåne Stadsmission driver tillsammans med Civil Rights Defenders för att bekämpa hatbrott mot utsatta EU-medborgare i Malmö. Syftet med projektet är att öka kunskapen om hatbrott, både bland de utsatta och hos allmänheten, och på så sätt öka anmälningsbenägenheten och på sikt minska antalet hatbrott. Kartläggningen av omfattningen av hatbrott mot utsatta EU-medborgare kommer att pågå under hela projektet och resultaten som nu presenteras är preliminära.

Adriana Holmberg Milea, projektkoordinator på Skåne Stadsmission, är inte överraskad över rapportens siffror:

– På Crossroads, som är Skåne Stadsmissions öppna mötesplats för utsatta EU-medborgare, har vi under flera år upplevt hur drabbad den här gruppen är. Genom det här projektet kan vi nu undersöka frågan djupare men också sprida kunskap om problemet, säger hon.

Färre för ett tiggeriförbud
Tillsammans med undersökningen presenteras i rapporten också resultaten av två studier genomförda av forskare vid Malmö respektive Uppsala Universitet. Erik Hansson vid Uppsala Universitet återger utdrag från sin doktorsavhandling som handlar om diskrepansen mellan den upplevda självbilden och den skavande känslan som framträder i mötet med människor som tigger. Simon Wallengren vid Malmö Universitet har undersökt Malmöbornas attityder gentemot romska EU-medborgare som tigger.

– Det är intressant att konstatera att det inte finns någon entydig bild. Många Malmöbor uppger att de är medvetna om romska EU-migranters utsatthet och andelen personer som i undersökningen sagt sig vara för ett tiggeriförbud är betydligt lägre än i andra undersökningar som gjorts på nationell nivå, säger Katri Linna, jurist på Civil Rights Defenders.

Åtgärder för att minska antalet hatbrott
Skåne Stadsmission och Civil Rights Defenders menar att det behövs en översyn av vad som inkluderas i begreppet hatbrott för att bättre fånga upp de fall av våld och kränkningar där det inte kan bevisas att det är just, eller enkom, offrets etnicitet som är orsaken till dådet.

– I vår slutrapport som kommer hösten 2020 kommer vi att ha fler konkreta åtgärdsförslag. Historiskt kan vi se att människor i alla tider diskriminerat och behandlar människor som lever i extrem fattigdom illa, så det är klart att en åtgärd är att angripa roten till den extrema utsatthet och fattigdom som romska EU-medborgare lever i, säger Adriana Holmberg Milea.

Läs hela rapporten på svenska här och på engelska här.

Tre år med Ensamma barn på flykt

När projektet Ensamma barn på flykt drog igång 2016 kändes målet om att nå 40 personer per år högt satt. Nu när bokslutet skrivs har 560 unga människor fått stöd genom projektet.

– Det är en unge varannan dag som gått in genom dörren här. Ett barn eller en ung person som inte har någonstans att vara, som hamnat utanför. Det är en humanitär katastrof, säger Hanna Scott, projektledare.

”På Unga Forum känner jag mig hemma. Den öppna verksamheten är jätteviktig för mig. Jag träffar kompisar och hjälper till i köket. Här kan jag glömma mina problem, glömma oron. Här finns en plats för mig och jag känner mig trygg.”

Även om Hanna Scott tog över som projektledare först 2017 har hon följt processen från start, eftersom hon tidigare arbetade som jurist på Stadsmissionens Unga Forum, där projektet haft sin bas. Projektet Ensamma barn på flykt har pågått 2016-2019, och många av de barn och unga man mött kom till Sverige 2015.

– De finns kvar här, och vår uppgift har varit att följa dem. Eftersom det politiska läget förändrats har vårt arbete också förändrats. I början arbetade vi förebyggande, vi var ute på boenden, informerade gode män, gav stöd under asylprocessen. Nu på slutet har vårt arbete snarare handlat om att plocka upp spillrorna av det som systemet slagit sönder. Vi har mött barn och unga som förlorat alla sina rättigheter, som lever i hemlöshet och utanförskap i Sverige, säger Hanna Scott.

Hon beskriver hur situationen ändrats i takt med att Sverige mer och mer gått mot en hårdare och mindre human migrationspolitik.

– Lagar har ändrats snabbt, och för att möta en kritisk opinion. Det här har skapat en rättsosäker miljö som påverkar individer på ett väldigt negativt sätt. Och det handlar inte bara om migrationslagarna, utan vi ser också en förskjutning i välfärd och ansvar. Människor hamnar snabbare i utanförskap samtidigt som vi ser att socialtjänsten gör hårdare bedömningar.

”Genom Unga Forum fick jag hjälp att söka pengar från socialtjänsten. Det var väldigt viktigt för mig, för jag behövde pengar till mat.”

Projektet har jobbat uppsökande, men också haft en öppen verksamhet dit barn och unga kunnat söka sig. I början, innan den öppna verksamheten var känd, krävdes många långa turer på stan. Bagher Koshar, som jobbat uppsökande, berättar att misstänksamheten var stor i början.

– Många trodde att vi var anlitade av Migrationsverket, eller var civilpoliser. Det tog tid att bygga upp förtroende, säger han.

Men allt eftersom blev fältarbetarna kända ansikten och fler och fler sökte sig till Unga Forums öppna verksamhet. Här har det funnits trygghet, värme och gemenskap. Man har lagat mat tillsammans och pratat.

– Vad den öppna verksamheten betytt? Den har betytt allt, utbrister en av ungdomarna som brukar komma hit.

Flera av de andra nickar instämmande.

– Här fick jag träffa andra i samma situation som jag. Och här fick jag hjälp och stöd. Ingen annanstans har jag blivit så väl behandlad som här. Om jag får stanna i Sverige ska jag ge tillbaka. Jag ska jobba med att hjälpa andra som behöver hjälp.

”Vi har förlorat fyra år. Hade vi fått en bra behandling 2015 hade vi kunnat gå i skolan, fokusera, utbilda oss. Man hinner mycket på fyra år, men allt som man kommer hit med kastas bort – att hamna i papperslöshet innebär att man förlorar allt. Vad kommer att hända de afghaner som är i min ålder – som hamnar på gatan? Jag hör många svenskar som frågar varför afghanska ungdomar ”hänger på gatorna” – det är för att vi inte har något liv här. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra om vi fått utbilda oss?”

Ungdomarna som deltagit i projektet har fått individuellt stöd och rådgivning. Det juridiska arbetet har haft tre delar:

  • Uppehållstillstånd
  • Sociala rättigheter
  • Information och strukturell påverkan

Den första punkten har handlat om att se till att varje individ får en rättvis möjlighet att få stanna i Sverige.

– Det har handlat om att utreda vilka möjligheter att få uppehållstillstånd som finns. Det kan vara skyddsbehov som inte kommit fram, kanske för att man inte haft ett bra ombud, handlingar som tappats bort eller saker man inte vågat prata om, säger Anders Roos, en av projektets jurister.

Det kan också handla om att man fått jobb, och har rätt till arbetstillstånd. Eller att man fått en anknytning till någon i Sverige sedan man kom. En partner eller ett barn.

Den andra punkten handlar om att angripa den enorma utsatthet den innebär att leva som papperslös i Sverige. Att se till att varje individ får sina sociala rättigheter tillgodosedda. Ofta har det handlat om att följa med ungdomar till socialtjänsten, hjälpa till att föra fram argument och ta fram handlingar.

– I takt med att socialtjänstens bedömningar har blivit tuffare har det blivit svårare att navigera i systemet. Ett problem har varit att socialtjänsten kräver att man ska styrka att man vistas i kommunen, men många vågar inte ange en adress eftersom de vet att om polisen frågar socialtjänsten om var de finns måste socialtjänsten ange detta. Så trots att även den som befinner sig i Malmö utan uppehållstillstånd ska ha rätt till nödbistånd så är det i praktiken väldigt svårt att få. Där har vi kunnat styrka att personer vistas i kommunen, säger Anders Roos.

”I nästan tre månader bodde jag på gatan, och på soffor hos andra. När jag fick avslag på min ansökan om uppehållstillstånd hade jag en vecka på mig att lämna mitt boende. Jag hade ingenting, ingen plats, ingen mat, inga kläder. När jag kom till Unga Forum och fick prata med en som jobbar här bara grät jag. Efter en månad ringde han mig och sa att han fixat boende och skolplats. Nu har jag fått uppehållstillstånd genom nya gymnasielagen, men jag är orolig för att jag inte ska klara mig. Jag har gått i skolan sedan jag kom till Sverige, men jag har flyttat så många gånger så jag har inte kunnat få betyg. Nu måste jag klara studierna så att jag kommer in på ett yrkesprogram.”

Anders Roos lyfter också brottsutsatthet som ett stort problem bland ensamma barn och unga som lever som papperslösa. Eftersom de lever i en så utsatt situation råkar de lätt ut för kriminalitet, men de vågar inte anmäla. Risken att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare är också stor.

– Ibland har det räckt att vi ringt och sagt några väl valda ord så har lönen som hållits inne betalats ut.

Punkt tre, information och strukturell påverkan handlar mycket om att sätta sig in i lagar som är så snåriga att de som ska tillämpa dem knappast själva förstår dem. Tillsammans med andra organisationer har projektet tagit fram ett informationsmaterial om nya gymnasielagen. Parallellt med detta har man försökt skapa opinion kring de orimliga krav som den nya gymnasielagen ställer på de ungdomar som fått uppehållstillstånd genom den.

– Det migrationsrättsliga är över huvud taget inte anpassat till skolvärden. Kraven som ställs går inte att uppfylla eftersom de inte är anpassade efter skolornas ansökningssystem och så vidare. I lagen såg det enkelt ut, men det är allt annat än enkelt och vi är väldigt oroliga över vad som händer när de tillfälliga uppehållstillstånd som utfärdats snart går ut och ungdomarna inte kan uppfylla kraven, säger Anders Roos och fortsätter:

– Då står vi återigen med mängder av barn och unga som lever i papperslöshet. Att återvända till Afghanistan är inget alternativ. Det är bara att se på hur antalet dödade civila ökat för att förstå att säkerhetsläget inte är sådant att någon återvänder frivilligt, säger han.

Fotnot: Citaten i texten kommer från ungdomar som varit del i projektet.

Livsberättargrupper minskar ångest och ensamhet hos äldre

Äldre personer som deltar i samtalsgrupper upplever minskad ångest och ensamhet. Många känner också en större tilltro till framtiden och de var mer tillfreds med sina möjligheter att fortsätta åstadkomma saker i livet. Det visar en studie som Sveriges Stadsmissioner genomfört tillsammans med Linnéuniversitetet.

Syftet med beforskningen av projektet Äldres existentiella och psykiska hälsa var att undersöka hur deltagande i samtalsgrupper, så kallade livsberättargrupper, påverkar upplevd ensamhet, ångest, depression, hälsa och livskvalitet hos äldre personer.

Studien visar att äldre som utökat sitt sociala nätverk genom att delta i livsberättargrupper upplever minskad ångest och ensamhet. Drygt hälften känner också en större tilltro till framtiden. Samtliga som intervjuades beskrev positiva erfarenheter av deltagandet i livsberättargrupper och 97 procent av deltagarna skulle rekommendera en vän att delta.

Under samtalsträffarna ventilerades både sorg och glädje. Deltagarna upplevde att det varit viktigt att man fått berätta om positiva händelser också. Man hade varit med om så mycket roligt och kunde känna sig nöjd med det liv man levt. Deltagarna beskrev även att de kunde se på tidigare händelser i livet på ett annat sätt nu när de fått lite distans till det.

– För många deltagare har träffarna haft livsavgörande betydelse och det är roligt att så många fortsätter att träffas på egen hand efter avslutade samtalsgrupper, säger Marie-Louise Söderberg, projektledare, Sveriges Stadsmissioner.

Metoden som använts i livsberättargrupperna har tidigare testats inom det så kallade HÄLP-projektet vid Karolinska Institutet. Där erbjöds samtalsgrupper för äldre personer som var i riskzon för depression.

– Tidigare studier har visat samband mellan ensamhet och såväl fysisk och psykisk ohälsa som dödlighet. Att hitta effektiva metoder som erbjuder äldre en social gemenskap och ett sammanhang för att lindra eller förhindra ensamhet är därför angeläget. Att erbjuda samtalsgrupper, så kallade livsberättargrupper, med ett strukturerat upplägg är en relativt enkel och kostnadseffektiv insats som kan bidra till att lindra ensamhet hos äldre, säger Ulla Peterson, universitetslektor vid Linnéuniversitetet Kalmar.

Konferens 9 maj
Resultaten från projektet Äldres existentiella och psykiska hälsa kommer att presenteras under konferensen ”Hjälp till att synliggöra och förebygga äldres ensamhet”, som arrangeras av Sveriges Stadsmissioner med finansiering av Postkodlotteriet, den 9 maj i Stockholm. Deltagare från studien finns på plats, Gunilla Röör och Åke Lundqvist från Stadsteatern kommer att läsa ett urval av livsberättelser från skriften ”Livet – värt att dela” som beskriver projektet och deltar gör även Barbro Westerholm, riksdagspolitiker, och Dagny Carlsson, bloggare.

Om projektet Äldres existentiella och psykiska hälsa
Hösten 2016 startade Sveriges Stadsmissioner projektet “Äldres existentiella och psykiska ohälsa”, tillsammans med Föreningen Mind och S:t Lukas och med finansiering av Svenska Postkodlotteriet. Syftet var att förebygga depression, ge ökad mening och delaktighet i livet för äldre som är ensamma. Livsberättagrupperna testades som modell först av Stockholms Stadsmission och när man såg att den var framgångsrik togs modellen vidare till andra stadsmissioner och även andra organisationer.
Deltagarna i livsberättargrupperna var i åldrarna 62-95 år och totalt har 31 livsberättargrupper genomförts av Stadsmissionen under perioden 2017 – 2018. Samtalsgrupperna har genomförts på åtta orter runtom i landet: Stockholm, Linköping, Uppsala, Västerås, Göteborg, Malmö, Kalmar och Eskilstuna. I utvärderingen fick deltagarna besvara en enkät före och efter deltagandet samt efter sex månader. Individuella intervjuer genomfördes också med elva deltagare.

Om Sveriges Stadsmissioner:
Sveriges Stadsmissioner arbetar för människor som lever i utsatthet och utanförskap i Sverige, och består av de lokala stadsmissionerna i Eskilstuna, Göteborg, Kalmar, Linköping, Skåne, Stockholm, Uppsala, Västerås och Örebro. På Stadsmissionens öppna mötesplatser välkomnas man med en värmande måltid, gemenskap, möjligheten att vila och tvätta sig. Du erbjuds vägledning ut ur din utsatta situation. För äldre finns mötesplatser, livsberättargrupper och äldreboende – det ser litet olika ut på olika orter.

Om PostkodLotteriet:
Svenska Postkodlotteriet är ett av Sveriges mest populära lotterier med nära en miljon kunder. Under varumärket finns även bingo och skraplotter online och en rad populära tv-program, bland annat Postkodmiljonären som sänds i TV4. Överskottet från Postkodlotteriets produkter går till fler än 50 ideella organisationer och effekten av medlen kommuniceras via #postkodeffekten. Sedan starten 2005 har Postkodlotteriet genererat 9,4 miljarder till välgörenhet och samtidigt gjort fler än 1 000 svenskar till miljonärer. Operatörsbolag för Svenska Postkodlotteriet är Novamedia Sverige AB som också äger konceptet.

EU-projekt ska motverka hatbrott mot utsatta EU-medborgare

Skåne Stadsmission och Civil Rights Defenders inleder ett samarbete för att synliggöra och motverka hatbrott mot romska EU-medborgare i Malmö.

”Han kommer varje morgon och varje kväll, på väg till och från jobbet. Jag skäms för att berätta vad han kallar mig. Han visar fula tecken och spottar på mig. Detta har pågått i mer än tre år nu. Jag är rädd att han en dag gör något värre.”
Kvinna, 50 år, besökare på Crossroads Malmö

Sedan Skåne Stadsmission startade Crossroads, ett råd- och stödcenter för utsatta EU-medborgare i Malmö, 2015 har det stått klart att gruppen är hårt drabbad av olika typer av övergrepp.

– Vi har kunnat se en bred och systematisk diskriminering av romska EU-medborgare som försörjer sig i Malmös gatumiljö. Hatbrott, både i form av tal och handling, förekommer som den röda tråden i flertalet av berättelserna vi tar del av, säger Adriana Holmberg Milea, projektkoordinator på Skåne Stadsmission.

Redan för två år sedan var omfattningen så stor att Skåne Stadsmission bestämde sig för att dokumentera dessa händelser specifikt.

Få övergrepp anmäls

– Vi kan se att dessa övergrepp begås regelbundet av såväl privatpersoner som personer i tjänst, så som parkeringsvakter, ordningsvakter, poliser och andra myndighetsrepresentanter, säger Adriana Holmberg Milea.

Det är anmärkningsvärt hur få av dessa hatbrott som anmäls, vilket är ett problem på flera plan. Om ett brott inte registreras så kan det inte utredas och offren får därför ingen upprättelse. Därtill räknas det inte in i den officiella statistiken vilket gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att få en korrekt uppfattning av omfattningen av övergreppen.

För att få till en ändring startar Skåne Stadsmission nu, tillsammans med Civil Rights Defenders, ett EU-projekt med syfte att belysa och motverka hatbrott riktade mot utsatta EU-medborgare av romskt ursprung, som befinner sig i Malmö och försörjer sig i gatumiljö.

Syftet med projektet är att:

  • kartlägga och aktivt bemöta de fördomar som oftast utgör grunden för hatbrott mot just romer från andra EU-länder.
  • öka kännedomen hos lokala myndigheter och rättsaktörer om de hatbrott som riktas specifikt mot just denna målgrupp.
  • öka anmälningsbenägenheten och rättsförtroendet hos de drabbade.

– Civil Rights Defenders har under en längre tid arbetat för utsatta EU-medborgares rättigheter och ser samarbetet med Crossroads i Malmö som en unik möjlighet att fördjupa arbetet i konkreta handlingar. Samtidigt kommer arbetet kunna ge kunskap som bidrar till att åter lyfta frågan om brister i respekten för dessa personer rättigheter, något som Sverige fått återkommande kritik för från FN, säger Katri Linna, människorättsjurist på Civil Rights Defenders.

Läs mer om projektet här!

FAKTA:

Crossroads är ett råd- och stödcenter för utsatta EU-medborgare. Förutom att tillgodose de mest akuta basbehoven i form av mat, kläder och möjlighet att duscha så har Crossroads drivit det vi kallar för Infodesk, en bred rådgivningsverksamhet som består av dels generell information om hur det svenska samhället fungerar, dels specifikt ge våra besökare svar på relevanta frågor som rör kontakten med arbetsgivare, myndigheter, rättsinstanser och vårdgivare. Vid sidan har vi också drivit mer tidskrävande fall som rört diskriminering och andra former av övergrepp på individ- och gruppnivå.

Civil Rights Defenders är en internationell människorättsorganisation som är politiskt och religiöst obunden. Vi försvarar människors medborgerliga och politiska rättigheter och stärker människorättsförsvarare som är utsatta för risker. Vi är aktiva i Sverige och de länder i världen där respekten för mänskliga rättigheter är som sämst.

Inom ramen för verksamheten i Sverige bedriver Civil Rights Defenders ett arbete för minoriteters rättigheter och mot hatbrott och diskriminering, till exempel arbetar vi för att stärka skyddet för utsatta EU-medborgares rättigheter.

 

Nu är det dags för en vänlig vägg i Helsingborg

Den 15 februari 2019 öppnar Helsingborgs egen Wall of Kindness, Vänlighetens vägg, på Planteringen i Helsingborg. Det är Helsingborgshem som tagit initiativet till samarbetet med Skåne Stadsmission. 

Den specialbyggda gröna väggen är full med krokar där vem som helst hänga en jacka man inte använder. Förhoppningen är att någon som behöver får en ny jacka.

– Vi är väldigt glada att Helsingborgshem tagit initiativ till detta. Ju fler aktörer i samhället som tillsammans jobbar för ett medmänskligare Skåne desto bättre, säger Alireza Mobasheri, projektledare för Skåne Stadsmissions gåvoinlämning.

Själva idén till Wall of Kindness kommer ursprungligen från Iran, ett medborgarinitiativ som sedan plockats upp av flera städer i Sverige, bland annat Malmö och Lund, även där i samarbete med Skåne Stadsmission. På fredag och en månad framåt, 15 februari till 15 mars, är det alltså dags för Helsingborg att få sin egen vägg av mellanmänsklig vänlighet och omtanke.

– Wall of Kindness är både återbruk och en fantastiskt fin möjlighet att föra människor närmare varandra genom att göra det lättare att ge, och få, berättar Dragana Curovic, bosocial utvecklare på Helsingborgshem, som varit med och sytt ihop initiativet, tillsammans med Skåne Stadsmission.

Väggen finns på Wienertorget på Planteringen.

– Här fanns det en tillgänglig plats. Vi tyckte också det var Planteringens tur att stå värd för ett av våra evenemang och kanske kan det få några helsingborgare att upptäcka en ny stadsdel i sin stad, säger Dragana Curovic.

Själva väggen är 2,5 meter bred och 1,20 meter hög, större delen under skyddande tak. Förhoppningen är att många kommer och lämnar en jacka eller kappa.

Varje vardag kommer personal från Helsingborgshem att titta till väggen och göra plats för nya jackor. En gång i veckan kommer personal från Skåne Stadsmission och hämtar jackor som ingen tagit med sig hem och som samlats ihop i en näraliggande lokal. Dessa jackor ska sedan delas ut till behövande av Skåne Stadsmission.

– Med Wall of Kindness blir kretsloppet från dem som har över till dem som behöver tydligt och enkelt. Det påminner människor om hur lätt det är att dela med sig och ta ansvar för varandra, säger Alireza Mobasheri.

Vill din kommun eller ditt företag arrangera en Wall of Kindness? Vi hjälper gärna till. Kontakta foretagssamarbeten@skanestadsmission.se. 

Ett stort tack till alla er som medverkade i vår politikerdebatt igår!

Igår fick Skåne Stadsmissions och Faktums deltagare möjlighet att ställa sina mest relevanta frågor till representanter från Moderaterna (M), Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V) och Sverigedemokraterna (SD).

Stort fokus låg på bostadsfrågor, integration, kriminalitet och självklart den mest aktuella frågeställning bland gårdagens publik – hur kan vi minska hemlösheten? Representanterna fick besvara de aktuella frågorna och ge så bra insyn i partiets kärna som möjligt.

Efter avslutad debatt pratade vi med deltagande Simeon som stod och beundrade den färgglada konsten som prydde väggarna i Moriskans spegelsal, skapad i Café Davids kreativa verkstad. Vi frågade Simeon vad han tyckte om kvällens debatt och vilket av kvällens ämnen som var det allra viktigaste för honom.
Han berättade att han vet en del om politik och det aktuella valet, men vill gärna lära sig mer och det var just därför han var på plats denna kväll. Den viktigaste frågan för Simeon var bostadsfrågan, då detta varit den stora utmaningen i hela hans liv. Han tyckte att bostadsfrågan och hemlöshetsfrågan lyftes mycket under kvällen, men att politikernas svar var distanserade från verkligheten och det rådande problemet.
”Politiker är långt bort från verkligheten, det vet man när man träffar så mycket människor som jag gör varje dag!” – Simeon

Politikerdebatten är en del i det demokratiprojekt som Skåne Stadsmission driver för att öka valdeltagandet. Ett stort tack till Faktum och Folkuniversitet som var med och arrangerade kvällen. Vi vill även tacka Carina Nilsson(S), Magnus Olsson(SD), Hanna Thomé(V), Noria Manouchi(M) och moderator Hans Swärd, som är professor i socialt arbete vid Lunds universitet.