Inlägg

Oscar Töringe: ”Absurt att människor inte har någonstans att bo”

/i /av

För Oscar Töringe är det självklart att engagera sig i Skåne Stadsmission. Skådespelaren menar att hemlöshet och fattigdom är frågor som vi alla måste prata mer om. 

–Vi blundar för de mest otroliga orättvisorna, säger han.

Han slog igenom stort i SVT-succén Tunna blå linjen, där han spelar polisen Magnus. För skådespelaren Oscar Töringe, 39, innebar inspelningarna i Malmö att hans samhällsintresse – som alltid funnits där – breddades. ”Det finns ett före och ett efter”, säger han och berättar hur han verkligen insett hur många som lever i utsatthet. 

– Hemlöshet och fattigdom är frågor som diskuteras alldeles för lite, säger han. 

”Måste upp på bordet”

Skådespelaren Oscar Töringe, känd från Tunna blå linjen, berättar om hemlöshet och fattigdom

Och just det brinnande samhällsintresset är det som gjort att Oscar Töringe nu börjat engagera sig i Skåne Stadsmission. 

– Det är så illa att vi blundar för detta, det är helt absurt att det finns människor som inte har någonstans att bo, eller som inte kan äta sig mätta. Att vi blundar för detta är helt oacceptabelt. Det måste upp på bordet, säger han. 

Pratar ni inom din bransch med varandra om detta? 

– Inte tillräckligt, absolut inte. När tiggerifrågan var som mest aktuell så diskuterades den en del. Men allmänt, kring hemlöshet och fattigdom, så pratar vi inte särskilt mycket om det. Det pratas för lite om det i alla kretsar, säger Oscar Töringe. 

På frågan om han själv varit i nära kontakt med hemlöshet eller fattigdom blir Oscar Töringe tyst. Han funderar länge innan han svarar. 

– Ja, det har jag. Men det känns lite för privat att prata om. Jag har inte varit med om det för egen del, men det har gällt vänner till mig. 

”Mänskligt men sorgligt”

Vi kan alla göra mer, säger Oscar. De flesta borde göra mer, politiker, privatpersoner – och företagare. 

– Ibland kan jag tycka att det är häpnadsväckande att inte hela näringslivet blandar sig i mer. Men det säger mycket om människans sämre sidor, att om det inte drabbar mig eller någon i min omedelbara närhet, så blundar vi.  

– Vi blundar för de här otroliga orättvisorna. Och det är mänskligt för vi har både ljust och mörkt i oss. Mänskligt, men sorgligt, säger Oscar Töringe. 

Vill du också engagera dig och hjälpa till? Du kan enkelt stötta Skåne Stadsmission genom att bli månadsgivare. Läs mer om hur du gör här!

Skåne Stadsmission varnar: Reglerna måste ändras – nu

/i /av

Inte sedan 1990-talet har det ekonomiska läget varit värre. Inflation och energikris, räntor och matpriser som stiger, är faktorer som påverkar många av oss.

För människor som är – eller befinner sig i riskzonen för att bli – hemlösa, har det dessutom blivit ännu svårare att få hjälp av kommunerna. Det måste ändras. Nu.

För sex år sedan konstaterade Socialstyrelsen att det fanns fler än 33 000 människor i Sverige som levde i hemlöshet. På ett nationellt plan är det den senaste officiella siffran vi har att luta oss mot, eftersom Socialstyrelsen inte gjort någon övergripande kartläggning sedan dess.

Men vi kan nog konstatera att siffran sedan dess stigit. Det kan både vi på Skåne Stadsmission och andra viktiga aktörer i civilsamhället vittna om.

Den strukturella hemlösheten – alltså människor som är, eller riskerar att hamna i, hemlöshet på grund av ekonomiska skäl, utan att de har en bakomliggande social problematik – ökar.

Till skillnad från hur det ser ut på riksplanet, så finns det på vissa håll officiellt kommunicerade siffror att beakta lokalt. Men går det att luta sig mot dem – beskriver de hur det faktiskt ser ut?

I november gick Malmö stad ut och kommunicerade att antalet hemlösa vuxna och barn sjunkit från 2532 personer, till 1782 personer. ”En indikation på att socialtjänstens arbetssätt fungerar och att bostadssituationen i Malmö håller på att förbättras för hushåll som inte är etablerade på bostadsmarknaden”, menade man.

Men riktigt så rosenskimrande är inte verkligheten. För även om det absolut finns insatser och initiativ som är lovande, så säger just de siffrorna inte så mycket om hur det egentligen ser ut. Siffrorna visar nämligen hur hemlösheten ser ut i de målgrupper som socialtjänsten aktivt arbetar mot – inte hur hemlösheten ser ut i stort. De flesta av Malmös medborgare som inte har några andra kända problem än att de är för fattiga för att ta sig in, eller hålla sig kvar, på bostadsmarknaden får ingen hjälp av socialförvaltningen. De saknas i statistiken. Men de finns i allra högsta grad i verkligheten. Och de har blivit fler. Och om ingenting förändras, kommer de i lågkonjunkturens kölvatten att bli ännu fler.

Det är helt avgörande att vi säkerställer och förebygger att fler människor inte blir av med sitt boende på grund av en ökande arbetslöshet eller en skenande ekonomisk utsatthet.

Vi på Skånes Stadsmission möter dagligen människor som vittnar om en mer restriktiv biståndsbedömning med fler avslag. Vi menar att det har skett en förskjutning och en hårdare tillämpning av socialtjänstlagen. Något som inte är unikt för Malmö, tvärtom: I Sveriges Stadsmissioners kartläggning av utvecklingen i de tio kommuner där Stadsmissionen bedriver verksamhet, ser vi hur kommunala tjänstemän vittnar om hur ekonomiska aspekter får spela större roll, till nackdel för hjälpsökande medborgare.

Vi ser också att tröskeln innan du som hjälpsökande får stöd av socialtjänsten har höjts – och att det rent allmänt finns en okunskap inom kommunerna kring hur de verkliga problemen ser ut.

Det finns ett flertal faktorer som riskerar att ett ojämlikt samhälle cementeras ytterligare i sin grund. SCB:s rapport förra veckan påvisade också det vi sett: att klyftorna bara ökar. Det mönstret måste brytas. Vi kräver ett strukturerat och effektivt arbete för minskad hemlöshet, som bygger på att staten tar ett större ansvar. Hemlöshet är ett nationellt problem som drabbar hela landet och det behövs tydlig styrning. Inte minst i tider som dessa.

Sveriges Stadsmissioners tre krav:

  • En socialtjänst som ger bostadslösa hopp

Socialtjänstlagen måste reformeras så att bostadsförsörjningsansvaret blir ett tydligt och skarpt verktyg. Det behöver framgå i lag att socialtjänsten ska arbeta evidensbaserat. Vi måste en gång för alla säkerställa att nolltolerans mot att barn drabbas av strukturell hemlöshet införs. Ge barnfamiljer i sådana situationer en tydlig bostadsgaranti.

  • Ingen ska vräkas – förebyggande arbete kan inte vara valfritt

Ge Socialstyrelsen ett tydligt uppdrag att införa ett strukturerat vräkningsförebyggande arbete i alla kommuner. Det måste bli obligatoriskt. Kommunerna behöver samverka med såväl kommunala som privata hyresvärdar för att drastiskt minska antalet vräkningar. Det behöver sättas stopp för att barnfamiljer vräks.

  • Riv trösklarna till en bostad för alla

Regeringen behöver ta fram skarp lagstiftning baserat på utredningen Sänk tröskeln till en god bostad, där en ny tydlig bostadsförsörjningslag är avgörande. Reglera och sänk vilka krav som hyresvärdar får ställa på hyresgäster för att teckna kontrakt. Understryk allmännyttans ansvar för socialt hållbar bostadsförsörjning. Uppmuntra privata hyresvärdar att samverka för en ökad social hållbarhet. Ta tag i frågan om att utveckla ett nationellt system för socialt hållbara bostäder.

Den negativa utvecklingen av hemlösheten och kommunernas allt hårdare praxis för stöd med bostad är en skarp varningssignal. Regeringen måste agera nu för att minska hemlösheten. Det är hög tid att få viktiga reformer på plats för att säkra tillgången till långsiktiga och trygga boenden. Vi menar att alla ska ha rätt till en bostad – en plats att kalla sitt hem. Stäng för allt i världen inte den dörren.

***

Vi uppmuntrar Malmö stad och övriga skånska kommuner att kroka arm med oss. Nämnda krav borde även ställas från er. Lagändringar och en reformerad socialtjänstlag, eller annat lagrum som stärker kommunernas ansvar för boendefrågan, kommer göra det kommunala uppdraget enklare och effektivare.

En statlig styrning och ett statligt ansvar kommer avlasta och minska risken för medborgare att bli bemötta annorlunda beroende på vilken kommun de söker hjälp i.

En statlig styrning och ett statligt ansvar kommer göra det enklare att följa upp att alla de vackra kommunala policy-orden också får en betydelse på riktigt.

Tillgången till ett tryggt och varaktigt boende är en mänsklig rättighet och måste gälla alla. Barn som vuxna.

SANDRA GRAHN, socialchef och tf direktor på Skåne Stadsmission

***

HÄR kan du läsa mer om Hemlös 23, Sveriges Stadsmissioners årliga rapport.

HÄR kan du ladda hem Hemlös 23.

HÄR kan du läsa mer om Skåne Stadsmissions arbete kring hemlöshet.

Hemlöshetsfrågan måste lyftas från socialtjänsten – hela kommunens ansvar

/i , /av

HEMLÖSHETSKARTLÄGGNING 2022. Antalet hemlösa barnfamiljer som Malmös socialtjänst möter fortsätter att minska. Den årliga kartläggning som presenterats idag ger en bra bild av hur socialtjänsten arbetar och att de insatser som görs för människor som får stöd ofta fungerar mycket bra. Skåne Stadsmission vill dock påminna om att statistiken inte ger en sann helhetsbild.

– Vi möter många som faller mellan stolarna, som socialtjänsten inte har kontakt med. Sedan 2019 har socialtjänsten inte längre uppdraget att arbeta med hemlösa som inte har en omfattande social problematik, ofta kallat ”strukturellt hemlösa”. Detta gör att kartläggningen utelämnar människor i Malmö som lever i en osäker boendesituation, säger Sandra Grahn, socialchef på Skåne Stadsmission.

Skåne Stadsmission ser med glädje att det omfattande arbete som socialtjänsten genomfört sedan katastrofsiffrorna 2018 har gett positiva resultat. En viktig anledning till att antalet barnfamiljer i strukturell hemlöshet sjunkit så mycket i statistiken är att många av de människor som fick akut stöd 2018–2019 nu har kunnat överta sina hyresavtal. En annan anledning är det minskade asylmottagandet, vilket gör att barnfamiljer på flykt nu inte kunnat få skydd i Sverige utan befinner sig på andra platser i världen.

– Det är bra att det finns färre hemlösa barn i Malmö idag än för några år sedan, men vi ser ändå med oro på utvecklingen. Vi vet att närmare 50 000 personer* i Malmö inte har pengar till det nödvändigaste. Det innebär både akuta och långsiktiga risker för såväl individer som samhälle, säger Sandra Grahn.

Sedan början av 2022 söker sig allt fler människor till Skåne Stadsmission i Malmö för att de inte får sin ekonomi att gå ihop. Den sociala matbutiken Matmissionen har tvingats stoppa antagningen av nya medlemmar, eftersom man inte har kapacitet för fler än de 4 000 personer som idag är registrerade. Nya grupper, många äldre personer som inte tidigare sökt hjälp, kommer för att äta frukost eller be om kläder eftersom de helt enkelt inte har pengar till det nödvändigaste. De flesta av de här människorna är inte hemlösa, men lever under extremt utsatta förhållanden.

– Det har byggts en hel del bostäder i Malmö, vilket är bra. Men de nya lägenheter som har byggts har så hög hyra att många som precis klarat sig tidigare nu får stora problem när matpriserna stiger. Det behövs fler hyresrätter som människor har råd med, säger Sandra Grahn och fortsätter:

– I grunden är det en brist på en socialt hållbar bostadspolitik, och en tydlig signal till kommunledningen att de måste sluta se hemlöshet och fattigdom som en fråga enbart för socialtjänsten. Inte minst när man nu har börjat tolka rättspraxis som att strukturell hemlöshet inte är en fråga för socialtjänsten – då måste frågan hanteras av någon annan.

Skåne Stadsmission menar att kommunstyret måste ta ett helhets ansvar för både hemlöshets- och fattigdomsfrågan.

– Vad är det för stad vi vill ha? Just nu är det ju väldigt populärt att prata om hårda tag mot kriminalitet, men vi tror att om man ger människor förutsättningar att få tak över huvudet, mat i magen och en tro på framtiden, så ökar tron på samhällskontraktet och därmed också människors önskan om att följa regler och bidra till det allmänna, säger Sandra Grahn.

Något måste hända nu. Många människor i Malmö levde redan på marginalen, nu när inflationen pressar upp matpriser och räntor är vi mycket oroliga för framtiden.

* Siffran kommer från den fattigdomsrapport som Sveriges Stadsmissioner släppte i oktober där vi tagit fram unik statistik från SCB över den ekonomiska utsattheten. Den visar att 14,4 procent av malmöborna, cirka 50 000 personer, levde med låg inkomststandard och/eller försörjningsstöd 2020.

”Förödande konsekvenser om härbärgen stängs”

/i , /av

Beskedet att Malmö stad riskerar att stå utan akuta sängplatser för hemlösa vid årsskiftet är mycket allvarligt.
– Vi vet att trycket på de runt 70 platser som finns idag är mycket högt, och konsekvenserna för de människor som lever i hemlöshet i Malmö blir förödande, säger Sandra Grahn, socialchef på Skåne Stadsmission.

På fredagen avslöjade tidningen Sydsvenskan att företaget Forenede Care drar tillbaka sitt anbud på att driva härbärgen med 70 sängplatser för hemlösa i Malmö. Företrädare för bolaget berättar för tidningen att den pågående upphandlingen är utformad så att det blir väldigt svårt för företaget att driva sina härbärgen vidare.

– Ansvaret för människor som vistas inom kommunens gränser ligger på Malmö stad, så vi räknar med att kommunen hittar en lösning. Men vår erfarenhet av arbetet med värmestugorna är att det är en svår uppgift att hitta lokaler till den här typen av verksamheter. Särskilt med så kort varsel, säger Sandra Grahn.

De två värmestugorna som drivs genom ett avtal mellan kommunen, Skåne Stadsmission, Svenska Kyrkan, Röda Korset och Fryshuset, kommer att öppna i december. Förra året kunde ingen värmestuga för vuxna öppnas, just på grund av att det inte gick att hitta en lokal. Målgruppen för värmestugorna är de människor som av någon anledning inte vill eller har rätt till en plats på kommunens härbärgen.

– Vi är väldigt tacksamma att vi till slut kunnat ordna en värmestuga denna vinter, men vi har bara 50 platser för vuxna och trycket brukar vara hårt under vinternätterna. Jag vågar knappt tänka på hur det blir om 70 sängplatser försvinner 1 januari, säger Sandra Grahn.

Skåne Stadsmission drev Nattjouren, ett härbärge med 25 akutplatser, fram till sista december 2018.

– Nattjouren hade vi drivit med stor framgång under många år, men i upphandlingen 2018 ändrade kommunen spelreglerna på ett sätt som gjorde att vi inte hade möjlighet att driva verksamheten vidare. Dels minskade man antalet platser rejält, dels ändrades riktlinjerna så att platserna bara skulle erbjudas de som kommunen ansåg vara ”socialt hemlösa”. Att stå i dörren och bedöma vem som var tillräckligt socialt utsatt för att få en plats strider mot vår värdegrund. Vi sa ifrån och resultatet blev att Forenede Care fick avtalet och öppnade Nattvilan.

Skåne Stadsmission valde av delvis samma skäl att inte delta i den nu aktuella upphandlingen.

– De lokaler vi drev Nattjouren i används nu till annan verksamhet, så ska vi öppna härbärge igen behöver lokalfrågan lösas först. Men framför allt gjorde de förutsättningar som gavs i upphandlingen det omöjligt för oss att bedriva verksamhet med den kvalitet som krävs för ett värdigt mottagande av utsatta människor. Uppenbarligen gör nu Forenede Care samma bedömning, säger Sandra Grahn.

Skåne Stadsmission upplever ett högt tryck från människor i fattigdom och hemlöshet. Pandemin, Rysslands invasion av Ukraina och inflationen har drabbat och fortsätter drabba redan utsatta människor hårt.

– De höga mat- och elpriserna gör att allt fler vänder sig till oss för att de helt enkelt inte får sin ekonomi att gå ihop, säger Sandra Grahn.

Maten blir dyrare – fler kommer till oss för att äta frukost

/i , , /av

Den senaste månaden har allt fler kommit till oss för att äta frukost. Matpriserna har ökat med tio procent och det slår hårdast mot de som redan levde på marginalen.

Personalen på Café David berättar att många nya ansikten dykt upp bland besökarna den senaste tiden.

– Sedan några veckor har vi mött flera äldre par som kommer enbart för frukost. De kommer in och hämtar frukost, sätter sig tillsammans och äter och går sedan härifrån. De pratar inte med någon, ber inte om hjälp. Jag har förstått det som att de inte behöver något mer än mat. Man undrar ju hur de har det, säger Lotta som jobbat på Skåne Stadsmission i många år.

Till Café David är alla välkomna. Här frågar ingen efter din bakgrund eller vad du kommer ifrån. Den enda fråga du behöver svara på är vad du vill ha till frukost. Macka med ägg eller ost, gröt eller fil, kaffe eller te? Personalen finns till hands för den som vill prata, be om ett par nya skor eller kanske få träffa sjuksköterskan.

Gunilla är en återkommande gäst på Café David. Hennes man var sjuk länge. Till slut kunde hon inte arbeta, att ta hand om honom tog all tid.

– När han dog hade jag bara skulder kvar. Inga pengar. När jag inte kunde betala hyran blev jag vräkt, berättar hon.

Genom socialtjänsten fick Gunilla så småningom en liten lägenhet, men hon har det väldigt knapert ekonomiskt. När mat- och energipriserna började stiga blev livet ännu tuffare.

– Jag vet inte hur jag ska ha råd med elen. Jag köper mest mat som inte behöver lagas så att jag inte ska behöva sätta i gång spisen. Igår hittade jag rödbetssallad på extrapris, så då blev det min middag.

Frukosten och den sociala samvaron på Café David är livsviktig för Gunilla.
– Jag hade inte klarat mig om jag inte kunde komma hit för att äta och träffa folk.

Bilden av hemlöshet och utsatthet är ofta ganska stereotyp, och personalen får ofta frågor om vilka som egentligen behöver Skåne Stadsmissions hjälp.

– Många som börjar jobba här på blir förvånade över bredden av människor. Man har en bild av hur hemlöshet ser ut, man ser en alkoholiserad gubbe på en bänk. Men hit kommer så många olika människor, säger Boris som är platsansvarig på Café David i Malmö.

* Gunilla heter egentligen något annat. Alla berättelser om enskilda personer är avidentifierade av respekt för besökarnas integritet. Personerna på bilderna har inget med texten att göra. 

Skänk en frukost: 60 kronor!

Läs mer om Café David

 

 

 

”Utan frukosten på Café David är vi många som skulle duka under” 

/i , /av

Huttrande kommer person efter person in genom dörren. I trappan står personalen och välkomnar. Säger hej till var och en, visar var väskan kan läggas undan och frågar hur läget är. När snålblåsten viner utanför är det skönt att komma in i värmen och få en skål gröt, några mackor och varmt kaffe. 

– Utan frukosten på Café David är vi många som skulle duka under, säger en man som precis slagit sig ner med sin bricka. Bordsgrannarna nickar.  

– Frukosten är dagens viktigaste mål. Med en bra frukost klarar man sig hela dagen.  

Samtalet runt bordet kretsar kring vädret idag. Det har varit kallt och regnigt hela veckan, och humöret är därefter.  

– Det är blåsten från Öresund som är värst. Den är så rå och kall, säger en man som precis hämtat en tjock jacka från garderoben.  

På Café David finns förutom frukost också möjlighet att ta en dusch, borsta tänderna och byta till varma och rena kläder. 

– När det regnar och blåser kommer människor in kalla och blöta, hopkurade. Man får vänta med att prata med dem tills de värmt upp sig. Stämningen här blir tryckt. Kön för att duscha och byta kläder blir lång. Och så vet man att efter en halvtimme ute är de lika kalla och blöta igen, säger Boris Phefferkorn, platsansvarig på Café David i Malmö.  

I garderoben finns också sovsäckar. Behovet av nya är ständigt, liksom behovet av varma kläder.  

– När någon frågar efter sovsäck vet vi att det kan ha hänt något akut. Då försöker vi få reda på mer om situationen, om personen vill berätta. Att be om en sovsäck kan vara första steget till att berätta mer om sina problem om vad man behöver för att kunna hitta en mer långsiktig lösning, Säger Boris.  

Detta erbjuder vi: 

  • Möjlighet till dusch och ombyte till torra, rena kläder 
  • Sovsäck vid behov 
  • Näringsriktig frukost med gröt, ägg och kaffe 
  • Kontakt med sjuksköterska och kurator 
  • Stöd och samtal med vår personal som alltid finns till hands 

 

VÄRM EN MEDMÄNNISKA – GE EN GÅVA HÄR

200 kr = räcker till 4 frukostar
450 kr = räcker till 1 sovsäck

Malmö stads hemlöshetskartläggning ger en falsk bild

/i , , /av

Det som under flera år har presenterats som en kartläggning av hur många hemlösa det finns i Malmö är numera en irrelevant ögonblicksbild. Skåne Stadsmission vill understryka att kartläggningen som Malmö stad presenterar bara visar hur många människor i hemlöshet som socialtjänsten arbetar med, inte hur många som finns i kommunen.

– Sedan 2019 har socialtjänsten inte längre uppdraget att arbeta med hemlösa som inte har en omfattande social problematik, ofta kallat ”strukturellt hemlösa”. Detta gör att kartläggningen utelämnar en stor del av de många människor i Malmö som lever i en osäker boendesituation, säger Sandra Grahn, socialchef på Skåne Stadsmission.

Hemlöshet på samma nivå

Under måndagen presenterade Malmö stad sin årliga hemlöshetskartläggning. Kartläggningen visar att antalet vuxna i hemlöshet ligger på samma nivå som förra året och att antalet barn minskat något. Det handlar om 1115 vuxna och 355 barn som enligt statistiken lever i hemlöshet. Nytt för i år är att Malmö stad för första gången använder samma definition av hemlöshet som Socialstyrelsen, vilket gör att det i år tillkommer nästan 800 vuxna och 300 barn som bor i lägenheter med kommunala kontrakt (totalt blir det alltså 1895 vuxna och 635 barn).

– Att antalet hemlösa i kartläggningen sjunkit sedan Malmö stad 2019 stramade åt sin vägledning för vilka som ska få stöd med boende i kommunen visar egentligen inte att det finns färre hemlösa, bara att kommunen ger färre människor stöd. Som politiker tycker jag man borde vara nyfiken på vad som hänt med människorna som inte längre finns med. Hur har alla barn som försvunnit ur statistiken det nu, säger Sandra Grahn.

Bra med nationell jämförelse

Skåne Stadsmission ser positivt på att Malmö uppdaterat sin definition, vilket underlättar en nationell jämförelse.

– Det är något vi i Sveriges Stadsmissioner efterfrågat. Men att Malmö nu även presenterar kommunala boendelösningar, förändrar inte att strukturellt hemlösa inte syns i statistiken, säger Sandra Grahn.

Strukturellt hemlösa är en stor grupp som saknar ett tryggt boende, oftast av ekonomiska skäl till skillnad från sociala orsaker. I den här kategorin finns många barnfamiljer.

– Att leva i en osäker boendesituation är oerhört stressande, inte minst för barn och deras föräldrar. Vi träffar familjer som inte vet från vecka till vecka var de ska bo. Det är likvärdigt med att var hemlös. Att ständigt oroa sig och ständigt vara på väg till något. Att som barn gå hem från skolan på fredagen och inte veta om du måste flytta under helgen skapar en oerhörd stress, säger Sandra Grahn.

”Måste inte ligga på lägstanivå”

Skåne Stadsmission menar att politikerna gömmer sig bakom vad de kallar ”rättspraxis” genom att hänvisa till domar som avgör lägstanivån för stöd till människor i utsatthet.

– Men politiker kan alltid besluta om mer stöd än så. Det finns inget som säger att man måste lägga sig på lägstanivån, utan det handlar om vilket stöd som politikerna vill att människor ska få. Sedan är det inte självklart att det är just socialtjänsten som ska ansvara för den så kallade strukturella hemlösheten – om socialtjänsten inte längre ska ha ansvaret måste politikerna se till att frågan hanteras av någon annan kommunal instans, eftersom kommunen har det yttersta ansvaret för alla människor som vistas i kommunen.

Vad menar Skåne Stadsmission att kommunen borde göra?

– Dels handlar det så klart om att se till att det byggs fler bostäder som människor har råd med. Dels handlar det om att se över de strukturer som gör att människor hamnar i osäkra boendesituationer. Vem har tillgång till bostadsmarknaden? Hur ser möjligheterna att jobba och tjäna tillräckligt med pengar ut, säger Sandra Grahn och tillägger att även människor som inte bedöms ha omfattande sociala problem kan behöva stöd för att klara ett boende.

– Genom att stötta människor så att de klarar av att behålla sin bostad skapar vi tryggare uppväxtförhållanden för barn och förebygger social hemlöshet, det vill säga hemlöshet som beror på sociala problem som psykisk ohälsa och missbruk. Vi ser idag många barn som far illa på grund av föräldrarnas pressade situation. Vi träffar barnfamiljer som saknar grundläggande saker som mat och kläder, och som inte klarar sin vardag, samtidigt som de ständigt lever i stress över att klara sin boendesituation.

Staten måste ta helhetsgrepp

Skåne Stadsmission menar att frågan om hemlöshet måste upp på nationell nivå.

– Här behöver finnas gemensamma riktlinjer för hur vi löser hemlöshetsproblemet och kommunerna måste få statligt stöd för att kunna ge alla sina invånare vad de har rätt till: ett varaktigt boende, ett eget hem. Men problemet med den strukturella hemlösheten behöver hanteras lokalt, fram till att en nationell strategi är på plats. Vi kan inte acceptera att barn och vuxna ska behöva leva i hemlöshet i Skåne i dag.

 

Vi kallar honom ”Solskens-Calle”

/i , /av
Läs mer

Oroande signaler om boendebistånd i Malmö – Barn och vuxna drabbas

/i , , , /av

Skåne Stadsmission känner stor oro över hur de skärpta riktlinjerna för boendebistånd drabbar såväl barn som vuxna, och har med anledning av rapporten från SSR skickat en kompletterande skrivelse till politikerna för att berätta om vad vi ser.

I slutet av januari slog personal på socialtjänsten, via fackförbundet Akademikerförbundet SSR, larm om vad de anser är negativa konsekvenser av stadens nya skärpta riktlinjer för boendebistånd. Detta är något som Skåne Stadsmission vittnat om tidigare, så sent som i höstas i samband med att hemlöshetskartläggningen med statistik över antalet hemlösa i Malmö presenterades.

Vi vill att förvaltningsledningen och politikerna i nämnden ska ha hela bilden klar för sig och har därför nedan samlat aktuella exempel som vi ser i våra olika verksamheter, såväl i vår rådgivning för barnfamiljer och unga som i vårt stödboende, i vår frukostservering och på värmestugan som vi driver med andra organisationer i samarbete med Malmö stad.

”Som civilsamhällesaktör i Malmö känner vi ansvar för att konstruktivt bidra till att människor som lever i utsatthet får den hjälp och det stöd som de har rätt till, och som varje människa bör kunna förvänta sig i ett välfärdssamhälle som Sverige. Det handlar om vilket samhälle vi vill skapa tillsammans.
Vi vet att hemlöshet är en komplex fråga där lösningen ofta kräver flera olika insatser. Men ska vi få en långsiktig hållbar utveckling och en stad där inget barn lever i hemlöshet, så krävs det att många samhällsaktörer arbetar tillsammans. Skåne Stadsmission, med lång och gedigen erfarenhet av att möta människor som lever i utanförskap, vet att det går att hitta kloka lösningar för den som vill – och vi gör det gärna tillsammans med Malmö stad. Vi tror att politikerna i nämnden är eniga med oss om att det som vi och många andra vittnar om i detta ärende inte är värdigt det Malmö vi vill leva och verka i.”

Så skriver Lena Wetterskog Sjöstedt, direktor Skåne Stadsmission, i skrivelsen till nämnden.

Här kommer ett antal aktuella exempel, avidentifierade och ibland något modifierade av integritetsskäl, för att tydliggöra den verklighet Skåne Stadsmission möter idag:

• En person blir av olika omständigheter i livet av med sitt boende. Personen saknar socialt kontaktnät och har ingen att bo hos tillfälligt. Eftersom personen inte anses ha någon social problematik kategoriseras hen som strukturellt hemlös och anses därför själv kunna lösa sin situation. Då inga andra alternativ finns hamnar personen till slut på värmestugan. I samtal med personal konstaterar personen att det ”kanske hjälper att börja missbruka” för att hamna i kategorin socialt hemlösa och därmed ha annan rätt till hjälp.

• Ung kvinna med ett barn där mamman har upplevt våld, som barnet bevittnat, beviljas stödboende i vårt boende. Barnet är aktuellt hos barn och familj och mamman har ett stort stödbehov i att strukturera upp vardag och tillvaron för henne och barnet. Hotbilden minskar och familjen bedöms då som strukturellt hemlös. Mamman får en vecka på sig att flytta. Vart hon och dottern ska hamna får hon reda på tre dagar innan flytt. Nu får de bistånd för boende en vecka i taget. Kvinnan får från socialtjänsten reda på att om hon missar att lämna information om de lägenheter hon söker varje vecka så hamnar hon och dottern på gatan. De placeras i en liten etta utan stöd från personal i ett stökigt hus där det bor många med beroendeproblematik. Efter flytten ringer kvinnan nästan dagligen till personal på vårt stödboende och uttrycker att de känner sig otrygga.

• Ung person utan familj, med psykiatrisk diagnos, saknar ordnad ersättning/ekonomiskt bistånd men får avslag på boende och bor runt där hen bäst kan, vilket utöver sjukdom skapar stress, oro och svårighet att få ordning på rutiner och livet.

• Person som beviljats bistånd under två och ett halvt års tid fick i december 2020 besked om uppsägningsbeslut, på grund av ny bedömning av hens situation. Det som tidigare bedömts som social hemlöshet bedömdes nu som strukturell. Hen fick veta att hen skulle flytta ut veckan därpå. Personen befinner sig nu i akut hemlöshet och söker boende natt för natt. För att få möjlighet att bli beviljad en akutlösning för natten behöver hen visa kontoutdrag och en lista på sökta boende varje dag för socialsekreteraren. Hen har ett läkarintyg som styrker hens psykiska sårbarhet med upprepade depressioner, ångest och livsleda. Läkaren bedömer hens psykiska ohälsa som kronisk vilket bland annat ger sig i uttryck i en nedsatt koncentrationsförmåga, motivationssvårigheter samt en kraftig nedsatt initiativförmåga. Men socialtjänsten har – vi vet inte hur och uppfattar inte att någon med medicinsk kunskap deltagit i beslutet – plötsligt svängt om och avgjort att personen inte är socialt hemlös. Hen står långt fram i kön på Boplats syd, med ytterligare några månaders bistånd hade hen kanske kunnat flytta vidare på egen hand. I stället har hens mående försämrats på grund av ökad stress och den tiden som hen hade kunnat lägga på att söka boende måste hen nu lägga på att ordna tak över huvudet för natten.

• Ung tjej som nyligen tagit sig ur en våldsam relation och som lever med psykisk ohälsa får bistånd en vecka i taget, vilket skapar stress och ett försämrat mående vilket försvårar hennes möjligheter att återhämta sig och få ordning på sitt liv.

• En person som varit hemlös under en längre tid och lider av beroendeproblematik får avslag på sin ansökan om bistånd till boende därför att hen inte lyckades komplettera ansökan på grund av svårigheter att ta in information. Personen har svårt att boka in ett nytt möte eftersom pengarna på telefonen är slut. Istället för att få hjälp att komplettera ansökan lämnas personen, utan uppföljning, på gatan.

• Ung mamma med litet barn, tidigare hotbild som i nuläget inte bedöms akut. Blir av med sitt boende via socialtjänsten vilket skapar stor stress hos en redan pressad mamma som vidare skapar oro och stress hos barnet. Barnperspektivet saknas helt.

• Ung suicidal person blir nekad boende av socialtjänsten och vågar inte lägga in sig på psykakut, av rädsla för att bli utskriven och hamna på gatan.

• En person saknar boende och är svårt sjuk. Personen hamnar för en tid på sjukhus för akut vård. När vårdbehovet inte längre klassas som akut skrivs personen ut med anvisningar om livsviktig eftervård. Då personen inte har ett hem att skrivas ut till skrivs den helt enkelt ut på gatan. Personen misslyckas med att sköta sin eftervård eftersom det är svårt att göra det utan bostad. Personen missar också ny kallelse till sjukhus för uppföljning då den inte har en adress och därmed inte kan ta emot post och telefonen är trasig och hen har inte råd med en ny. Personens hälsoläge förvärras och efter nästa besök på akuten skickas personen i sjuktransport till värmestugan. När värmestugan stänger på morgonen sitter personen på en bänk i stan med sår som behöver läggas om och recept på mediciner som behöver hämtas ut och väntar på kvällen då värmestugan öppnar igen.

• Ung mamma med två små barn. Mamman har en hotbild mot sig och ett av barnen vägrar lämna mamman ensam, barnet mår mycket dåligt, är innesluten i sig själv och har svårt att komma till skolan. Efter några månader i vårt stödboende börjar barnet gå i skolan igen. Mamman mår bättre och hotbilden har av flera anledningar minskat. Familjen får bistånd till boende var tredje månad tills boendehandläggaren beslutar att kvinnan inte längre tillhör målgruppen socialt hemlösa. Familjen flyttas till ett tillfälligt boende via socialtjänsten där hon får förnyat bistånd per vecka. Sist vi pratade hade hon flyttat två gånger till inom Malmö stad och barnet hade börjat försvinna in i sig själv igen. Att socialsekreteraren ringer en gång i veckan och frågar om vilka bostäder hon sökt ser hon inte som någon hjälp. Hon upplever att ingen lyssnar på henne eller tar hennes oro för barnen på allvar.

Allmänna kommentarer från personal i våra verksamheter:
“Uppdelningen i socialt och strukturellt hemlösa skapar en problematik då den senare kategorin hemlösa anses kunna lösa sin situation själva då de varken har beroendeproblematik, psykisk ohälsa eller andra sociala problem. Då arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är tuffa att ta sig in på riskerar strukturellt hemlösa att falla mellan stolarna. Hemlöshet är ändå hemlöshet oavsett hur vi kategoriserar den. I vårt möte med dessa människor hör vi ofta uppgiva kommentarer som: det kanske är bäst att jag börjar missbruka så att jag kan få hjälp.”

“Vi möter många unga utan vuxennätverk och som lever i social utsatthet men som inte ingår i socialtjänstens restriktiva kriterier och därför inte får hjälp av socialtjänsten. Dessa personer har därför inte tillgång till ett tryggt och långvarigt boende utan bor runt där de bäst kan. Detta skapar oro och stress vilket omöjliggör att få ordning på andra delar i livet som till exempel skola och försörjning, rutiner och mående, vilket ofta leder till uppgivenhet och nedstämdhet och en misstro till myndigheter. Hemlösheten sätter livet på “paus” och skapar en ännu större utsatthet hos dessa ungdomar som kan få förödande konsekvenser.”

“Vi har gett ett konkret exempel från vår verksamhet ovan, men vi ser många fler. Jag anser att bedömningarna i många fall vi får kännedom om ofta är rättsosäkra och godtyckliga.”
“Jag träffar regelbundet barnfamiljer som beviljas boende veckovis eller som flyttar runt mellan olika boendelösningar, vilket innebär att dessa familjer som redan befinner sig i en påfrestande situation utsätts för ännu mer negativ stress. Jag ser hur detta påverkar övrig hälsa negativt och leder till större samhällskostnader på sikt. Jag ser också hur detta påverkar barnens skolgång, psykosociala hälsa och utveckling negativt. Jag träffar föräldrar som kämpar för att möta sina barns behov av trygghet när samhället vänder dem ryggen.”

“Jag träffar bara föräldrar som vill lösa sin situation själva, men som inte har möjlighet att göra det utifrån den situation de befinner sig i. Socialtjänsten ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet och arbeta för att frigöra enskildas egna resurser. I realiteten möter jag föräldrar som ständigt får det stöd de har rätt till villkorat. Socialt arbete kan inte göras kortsiktigt eftersom det vilar på en annan logik än ekonomiska premisser, och det är därför nödvändigt att Malmö stad ser till de behov som de facto finns istället för de behov staden väljer att se. Det är inget barns bästa att få en barndom där ens förälders behov av hjälp och stöd ifrågasätts eller villkoras av myndigheter. Det krävs handlingsutrymme för att socialtjänsten ska kunna stärka föräldrars möjlighet till egenmakt över sina liv, och Malmö stad måste agera för att alla barn ska få den barndom de har rätt till. Ett hem är ett barns grund för trygghet, hälsa, utveckling och möjlighet att delta i samhället på samma villkor som andra barn. Det är inget krav som ska behöva ställas, utan en rättighet alla barn har.”

“En snårig byråkrati med många fallgropar och låg tolerans för misstag gör att det är svårt för många att över huvud taget komma in i processen, att alls lämna in en ansökan om bistånd. På värmestugan kommer vi i kontakt med personer som tillhör gruppen socialt hemlösa men fått avslag på sin ansökan om hjälp med boende eller ekonomiskt bistånd därför att de inte lyckats komplettera sin ansökan. Om du har svårt att föra dig på myndighetssvenska, om du på grund av beroendeproblematik eller psykisk ohälsa (eller en kombination av båda) har svårt att ta till dig information eller hålla dig till tidsramar löper du stor risk att misslyckas och därmed falla utanför systemet. Hjälpen ska finnas till för de mest utsatta men ändå är processen för svår och otillgänglig för många som behöver den som mest.”

“Vi ser hur människor som kämpar för att bli fria från sin beroendeproblematik hänvisas till platser där droger förekommer. Om de nekar denna hjälp med anledning att de är rädda att falla tillbaka i beroendeproblematik om de tvingas vistas i sådana miljöer anser man att de inte samarbetar. Valet står då mellan risken att återgå till droger eller ett nyktert liv på gatan. Eller värmestugan, så länge som den håller öppet. Sedan blir det kallt.”

”Vi ser att barnfamiljer som kommer till oss på grund av att de har ett stödbehov snabbt flyttas från den sociala gruppen, med rätt till bistånd, till den strukturella gruppen och i och med det placeras på ej barnanpassade boenden. Vi ser gång på gång att barnets bästa inte tas i beaktande när det gäller rätten till ett tryggt hem.”

”Uppdelningen där man sätter hemlösa mot varandra är otroligt problematisk. Hur kan man avgöra vilken grupp en person tillhör? De som bor hos oss har ofta ett fortsatt stödbehov även om dom mår bättre efter en tid i boendet. Psykisk ohälsa tex, är ju inte konstant. Detsamma med hotbild. Den kan ju förändras över tid. Tidigare hade vi möjlighet att arbeta fullt ut med de boende och när de flyttade ut från oss så var det ofta till ett eget boende. Nu har vi precis hunnit börja skrapa på ytan när en flytt planeras.”

”Som jurist reagerar jag ofta på att socialtjänsten i beslut om bistånd för boende inte utgår från en bedömning av människors individuella behov. Behov definieras istället schablonmässigt utifrån tillhörighet till vissa grupper som Malmö stad anser ha särskilda svårigheter. Jag ser också att barnets bästa inte i tillräcklig utsträckning beaktats utifrån en adekvat barnkonsekvensanalys av förhållanden i enskilda ärenden.”

Barnet på bilden har inget med texten att göra.