Inlägg

Maten blir dyrare – fler kommer till oss för att äta frukost

Den senaste månaden har allt fler kommit till oss för att äta frukost. Matpriserna har ökat med tio procent och det slår hårdast mot de som redan levde på marginalen.

Personalen på Café David berättar att många nya ansikten dykt upp bland besökarna den senaste tiden.

– Sedan några veckor har vi mött flera äldre par som kommer enbart för frukost. De kommer in och hämtar frukost, sätter sig tillsammans och äter och går sedan härifrån. De pratar inte med någon, ber inte om hjälp. Jag har förstått det som att de inte behöver något mer än mat. Man undrar ju hur de har det, säger Lotta som jobbat på Skåne Stadsmission i många år.

Till Café David är alla välkomna. Här frågar ingen efter din bakgrund eller vad du kommer ifrån. Den enda fråga du behöver svara på är vad du vill ha till frukost. Macka med ägg eller ost, gröt eller fil, kaffe eller te? Personalen finns till hands för den som vill prata, be om ett par nya skor eller kanske få träffa sjuksköterskan.

Gunilla är en återkommande gäst på Café David. Hennes man var sjuk länge. Till slut kunde hon inte arbeta, att ta hand om honom tog all tid.

– När han dog hade jag bara skulder kvar. Inga pengar. När jag inte kunde betala hyran blev jag vräkt, berättar hon.

Genom socialtjänsten fick Gunilla så småningom en liten lägenhet, men hon har det väldigt knapert ekonomiskt. När mat- och energipriserna började stiga blev livet ännu tuffare.

– Jag vet inte hur jag ska ha råd med elen. Jag köper mest mat som inte behöver lagas så att jag inte ska behöva sätta i gång spisen. Igår hittade jag rödbetssallad på extrapris, så då blev det min middag.

Frukosten och den sociala samvaron på Café David är livsviktig för Gunilla.
– Jag hade inte klarat mig om jag inte kunde komma hit för att äta och träffa folk.

Bilden av hemlöshet och utsatthet är ofta ganska stereotyp, och personalen får ofta frågor om vilka som egentligen behöver Skåne Stadsmissions hjälp.

– Många som börjar jobba här på blir förvånade över bredden av människor. Man har en bild av hur hemlöshet ser ut, man ser en alkoholiserad gubbe på en bänk. Men hit kommer så många olika människor, säger Boris som är platsansvarig på Café David i Malmö.

* Gunilla heter egentligen något annat. Alla berättelser om enskilda personer är avidentifierade av respekt för besökarnas integritet. Personerna på bilderna har inget med texten att göra. 

Skänk en frukost: 60 kronor!

Läs mer om Café David

 

 

 

”Utan frukosten på Café David är vi många som skulle duka under” 

Huttrande kommer person efter person in genom dörren. I trappan står personalen och välkomnar. Säger hej till var och en, visar var väskan kan läggas undan och frågar hur läget är. När snålblåsten viner utanför är det skönt att komma in i värmen och få en skål gröt, några mackor och varmt kaffe. 

– Utan frukosten på Café David är vi många som skulle duka under, säger en man som precis slagit sig ner med sin bricka. Bordsgrannarna nickar.  

– Frukosten är dagens viktigaste mål. Med en bra frukost klarar man sig hela dagen.  

Samtalet runt bordet kretsar kring vädret idag. Det har varit kallt och regnigt hela veckan, och humöret är därefter.  

– Det är blåsten från Öresund som är värst. Den är så rå och kall, säger en man som precis hämtat en tjock jacka från garderoben.  

På Café David finns förutom frukost också möjlighet att ta en dusch, borsta tänderna och byta till varma och rena kläder. 

– När det regnar och blåser kommer människor in kalla och blöta, hopkurade. Man får vänta med att prata med dem tills de värmt upp sig. Stämningen här blir tryckt. Kön för att duscha och byta kläder blir lång. Och så vet man att efter en halvtimme ute är de lika kalla och blöta igen, säger Boris Phefferkorn, platsansvarig på Café David i Malmö.  

I garderoben finns också sovsäckar. Behovet av nya är ständigt, liksom behovet av varma kläder.  

– När någon frågar efter sovsäck vet vi att det kan ha hänt något akut. Då försöker vi få reda på mer om situationen, om personen vill berätta. Att be om en sovsäck kan vara första steget till att berätta mer om sina problem om vad man behöver för att kunna hitta en mer långsiktig lösning, Säger Boris.  

Detta erbjuder vi: 

  • Möjlighet till dusch och ombyte till torra, rena kläder 
  • Sovsäck vid behov 
  • Näringsriktig frukost med gröt, ägg och kaffe 
  • Kontakt med sjuksköterska och kurator 
  • Stöd och samtal med vår personal som alltid finns till hands 

 

VÄRM EN MEDMÄNNISKA – GE EN GÅVA HÄR

200 kr = räcker till 4 frukostar
450 kr = räcker till 1 sovsäck

Malmö stads hemlöshetskartläggning ger en falsk bild

Det som under flera år har presenterats som en kartläggning av hur många hemlösa det finns i Malmö är numera en irrelevant ögonblicksbild. Skåne Stadsmission vill understryka att kartläggningen som Malmö stad presenterar bara visar hur många människor i hemlöshet som socialtjänsten arbetar med, inte hur många som finns i kommunen.

– Sedan 2019 har socialtjänsten inte längre uppdraget att arbeta med hemlösa som inte har en omfattande social problematik, ofta kallat ”strukturellt hemlösa”. Detta gör att kartläggningen utelämnar en stor del av de många människor i Malmö som lever i en osäker boendesituation, säger Sandra Grahn, socialchef på Skåne Stadsmission.

Hemlöshet på samma nivå

Under måndagen presenterade Malmö stad sin årliga hemlöshetskartläggning. Kartläggningen visar att antalet vuxna i hemlöshet ligger på samma nivå som förra året och att antalet barn minskat något. Det handlar om 1115 vuxna och 355 barn som enligt statistiken lever i hemlöshet. Nytt för i år är att Malmö stad för första gången använder samma definition av hemlöshet som Socialstyrelsen, vilket gör att det i år tillkommer nästan 800 vuxna och 300 barn som bor i lägenheter med kommunala kontrakt (totalt blir det alltså 1895 vuxna och 635 barn).

– Att antalet hemlösa i kartläggningen sjunkit sedan Malmö stad 2019 stramade åt sin vägledning för vilka som ska få stöd med boende i kommunen visar egentligen inte att det finns färre hemlösa, bara att kommunen ger färre människor stöd. Som politiker tycker jag man borde vara nyfiken på vad som hänt med människorna som inte längre finns med. Hur har alla barn som försvunnit ur statistiken det nu, säger Sandra Grahn.

Bra med nationell jämförelse

Skåne Stadsmission ser positivt på att Malmö uppdaterat sin definition, vilket underlättar en nationell jämförelse.

– Det är något vi i Sveriges Stadsmissioner efterfrågat. Men att Malmö nu även presenterar kommunala boendelösningar, förändrar inte att strukturellt hemlösa inte syns i statistiken, säger Sandra Grahn.

Strukturellt hemlösa är en stor grupp som saknar ett tryggt boende, oftast av ekonomiska skäl till skillnad från sociala orsaker. I den här kategorin finns många barnfamiljer.

– Att leva i en osäker boendesituation är oerhört stressande, inte minst för barn och deras föräldrar. Vi träffar familjer som inte vet från vecka till vecka var de ska bo. Det är likvärdigt med att var hemlös. Att ständigt oroa sig och ständigt vara på väg till något. Att som barn gå hem från skolan på fredagen och inte veta om du måste flytta under helgen skapar en oerhörd stress, säger Sandra Grahn.

”Måste inte ligga på lägstanivå”

Skåne Stadsmission menar att politikerna gömmer sig bakom vad de kallar ”rättspraxis” genom att hänvisa till domar som avgör lägstanivån för stöd till människor i utsatthet.

– Men politiker kan alltid besluta om mer stöd än så. Det finns inget som säger att man måste lägga sig på lägstanivån, utan det handlar om vilket stöd som politikerna vill att människor ska få. Sedan är det inte självklart att det är just socialtjänsten som ska ansvara för den så kallade strukturella hemlösheten – om socialtjänsten inte längre ska ha ansvaret måste politikerna se till att frågan hanteras av någon annan kommunal instans, eftersom kommunen har det yttersta ansvaret för alla människor som vistas i kommunen.

Vad menar Skåne Stadsmission att kommunen borde göra?

– Dels handlar det så klart om att se till att det byggs fler bostäder som människor har råd med. Dels handlar det om att se över de strukturer som gör att människor hamnar i osäkra boendesituationer. Vem har tillgång till bostadsmarknaden? Hur ser möjligheterna att jobba och tjäna tillräckligt med pengar ut, säger Sandra Grahn och tillägger att även människor som inte bedöms ha omfattande sociala problem kan behöva stöd för att klara ett boende.

– Genom att stötta människor så att de klarar av att behålla sin bostad skapar vi tryggare uppväxtförhållanden för barn och förebygger social hemlöshet, det vill säga hemlöshet som beror på sociala problem som psykisk ohälsa och missbruk. Vi ser idag många barn som far illa på grund av föräldrarnas pressade situation. Vi träffar barnfamiljer som saknar grundläggande saker som mat och kläder, och som inte klarar sin vardag, samtidigt som de ständigt lever i stress över att klara sin boendesituation.

Staten måste ta helhetsgrepp

Skåne Stadsmission menar att frågan om hemlöshet måste upp på nationell nivå.

– Här behöver finnas gemensamma riktlinjer för hur vi löser hemlöshetsproblemet och kommunerna måste få statligt stöd för att kunna ge alla sina invånare vad de har rätt till: ett varaktigt boende, ett eget hem. Men problemet med den strukturella hemlösheten behöver hanteras lokalt, fram till att en nationell strategi är på plats. Vi kan inte acceptera att barn och vuxna ska behöva leva i hemlöshet i Skåne i dag.

 

Vi kallar honom ”Solskens-Calle”

Oroande signaler om boendebistånd i Malmö – Barn och vuxna drabbas

Skåne Stadsmission känner stor oro över hur de skärpta riktlinjerna för boendebistånd drabbar såväl barn som vuxna, och har med anledning av rapporten från SSR skickat en kompletterande skrivelse till politikerna för att berätta om vad vi ser.

I slutet av januari slog personal på socialtjänsten, via fackförbundet Akademikerförbundet SSR, larm om vad de anser är negativa konsekvenser av stadens nya skärpta riktlinjer för boendebistånd. Detta är något som Skåne Stadsmission vittnat om tidigare, så sent som i höstas i samband med att hemlöshetskartläggningen med statistik över antalet hemlösa i Malmö presenterades.

Vi vill att förvaltningsledningen och politikerna i nämnden ska ha hela bilden klar för sig och har därför nedan samlat aktuella exempel som vi ser i våra olika verksamheter, såväl i vår rådgivning för barnfamiljer och unga som i vårt stödboende, i vår frukostservering och på värmestugan som vi driver med andra organisationer i samarbete med Malmö stad.

”Som civilsamhällesaktör i Malmö känner vi ansvar för att konstruktivt bidra till att människor som lever i utsatthet får den hjälp och det stöd som de har rätt till, och som varje människa bör kunna förvänta sig i ett välfärdssamhälle som Sverige. Det handlar om vilket samhälle vi vill skapa tillsammans.
Vi vet att hemlöshet är en komplex fråga där lösningen ofta kräver flera olika insatser. Men ska vi få en långsiktig hållbar utveckling och en stad där inget barn lever i hemlöshet, så krävs det att många samhällsaktörer arbetar tillsammans. Skåne Stadsmission, med lång och gedigen erfarenhet av att möta människor som lever i utanförskap, vet att det går att hitta kloka lösningar för den som vill – och vi gör det gärna tillsammans med Malmö stad. Vi tror att politikerna i nämnden är eniga med oss om att det som vi och många andra vittnar om i detta ärende inte är värdigt det Malmö vi vill leva och verka i.”

Så skriver Lena Wetterskog Sjöstedt, direktor Skåne Stadsmission, i skrivelsen till nämnden.

Här kommer ett antal aktuella exempel, avidentifierade och ibland något modifierade av integritetsskäl, för att tydliggöra den verklighet Skåne Stadsmission möter idag:

• En person blir av olika omständigheter i livet av med sitt boende. Personen saknar socialt kontaktnät och har ingen att bo hos tillfälligt. Eftersom personen inte anses ha någon social problematik kategoriseras hen som strukturellt hemlös och anses därför själv kunna lösa sin situation. Då inga andra alternativ finns hamnar personen till slut på värmestugan. I samtal med personal konstaterar personen att det ”kanske hjälper att börja missbruka” för att hamna i kategorin socialt hemlösa och därmed ha annan rätt till hjälp.

• Ung kvinna med ett barn där mamman har upplevt våld, som barnet bevittnat, beviljas stödboende i vårt boende. Barnet är aktuellt hos barn och familj och mamman har ett stort stödbehov i att strukturera upp vardag och tillvaron för henne och barnet. Hotbilden minskar och familjen bedöms då som strukturellt hemlös. Mamman får en vecka på sig att flytta. Vart hon och dottern ska hamna får hon reda på tre dagar innan flytt. Nu får de bistånd för boende en vecka i taget. Kvinnan får från socialtjänsten reda på att om hon missar att lämna information om de lägenheter hon söker varje vecka så hamnar hon och dottern på gatan. De placeras i en liten etta utan stöd från personal i ett stökigt hus där det bor många med beroendeproblematik. Efter flytten ringer kvinnan nästan dagligen till personal på vårt stödboende och uttrycker att de känner sig otrygga.

• Ung person utan familj, med psykiatrisk diagnos, saknar ordnad ersättning/ekonomiskt bistånd men får avslag på boende och bor runt där hen bäst kan, vilket utöver sjukdom skapar stress, oro och svårighet att få ordning på rutiner och livet.

• Person som beviljats bistånd under två och ett halvt års tid fick i december 2020 besked om uppsägningsbeslut, på grund av ny bedömning av hens situation. Det som tidigare bedömts som social hemlöshet bedömdes nu som strukturell. Hen fick veta att hen skulle flytta ut veckan därpå. Personen befinner sig nu i akut hemlöshet och söker boende natt för natt. För att få möjlighet att bli beviljad en akutlösning för natten behöver hen visa kontoutdrag och en lista på sökta boende varje dag för socialsekreteraren. Hen har ett läkarintyg som styrker hens psykiska sårbarhet med upprepade depressioner, ångest och livsleda. Läkaren bedömer hens psykiska ohälsa som kronisk vilket bland annat ger sig i uttryck i en nedsatt koncentrationsförmåga, motivationssvårigheter samt en kraftig nedsatt initiativförmåga. Men socialtjänsten har – vi vet inte hur och uppfattar inte att någon med medicinsk kunskap deltagit i beslutet – plötsligt svängt om och avgjort att personen inte är socialt hemlös. Hen står långt fram i kön på Boplats syd, med ytterligare några månaders bistånd hade hen kanske kunnat flytta vidare på egen hand. I stället har hens mående försämrats på grund av ökad stress och den tiden som hen hade kunnat lägga på att söka boende måste hen nu lägga på att ordna tak över huvudet för natten.

• Ung tjej som nyligen tagit sig ur en våldsam relation och som lever med psykisk ohälsa får bistånd en vecka i taget, vilket skapar stress och ett försämrat mående vilket försvårar hennes möjligheter att återhämta sig och få ordning på sitt liv.

• En person som varit hemlös under en längre tid och lider av beroendeproblematik får avslag på sin ansökan om bistånd till boende därför att hen inte lyckades komplettera ansökan på grund av svårigheter att ta in information. Personen har svårt att boka in ett nytt möte eftersom pengarna på telefonen är slut. Istället för att få hjälp att komplettera ansökan lämnas personen, utan uppföljning, på gatan.

• Ung mamma med litet barn, tidigare hotbild som i nuläget inte bedöms akut. Blir av med sitt boende via socialtjänsten vilket skapar stor stress hos en redan pressad mamma som vidare skapar oro och stress hos barnet. Barnperspektivet saknas helt.

• Ung suicidal person blir nekad boende av socialtjänsten och vågar inte lägga in sig på psykakut, av rädsla för att bli utskriven och hamna på gatan.

• En person saknar boende och är svårt sjuk. Personen hamnar för en tid på sjukhus för akut vård. När vårdbehovet inte längre klassas som akut skrivs personen ut med anvisningar om livsviktig eftervård. Då personen inte har ett hem att skrivas ut till skrivs den helt enkelt ut på gatan. Personen misslyckas med att sköta sin eftervård eftersom det är svårt att göra det utan bostad. Personen missar också ny kallelse till sjukhus för uppföljning då den inte har en adress och därmed inte kan ta emot post och telefonen är trasig och hen har inte råd med en ny. Personens hälsoläge förvärras och efter nästa besök på akuten skickas personen i sjuktransport till värmestugan. När värmestugan stänger på morgonen sitter personen på en bänk i stan med sår som behöver läggas om och recept på mediciner som behöver hämtas ut och väntar på kvällen då värmestugan öppnar igen.

• Ung mamma med två små barn. Mamman har en hotbild mot sig och ett av barnen vägrar lämna mamman ensam, barnet mår mycket dåligt, är innesluten i sig själv och har svårt att komma till skolan. Efter några månader i vårt stödboende börjar barnet gå i skolan igen. Mamman mår bättre och hotbilden har av flera anledningar minskat. Familjen får bistånd till boende var tredje månad tills boendehandläggaren beslutar att kvinnan inte längre tillhör målgruppen socialt hemlösa. Familjen flyttas till ett tillfälligt boende via socialtjänsten där hon får förnyat bistånd per vecka. Sist vi pratade hade hon flyttat två gånger till inom Malmö stad och barnet hade börjat försvinna in i sig själv igen. Att socialsekreteraren ringer en gång i veckan och frågar om vilka bostäder hon sökt ser hon inte som någon hjälp. Hon upplever att ingen lyssnar på henne eller tar hennes oro för barnen på allvar.

Allmänna kommentarer från personal i våra verksamheter:
“Uppdelningen i socialt och strukturellt hemlösa skapar en problematik då den senare kategorin hemlösa anses kunna lösa sin situation själva då de varken har beroendeproblematik, psykisk ohälsa eller andra sociala problem. Då arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är tuffa att ta sig in på riskerar strukturellt hemlösa att falla mellan stolarna. Hemlöshet är ändå hemlöshet oavsett hur vi kategoriserar den. I vårt möte med dessa människor hör vi ofta uppgiva kommentarer som: det kanske är bäst att jag börjar missbruka så att jag kan få hjälp.”

“Vi möter många unga utan vuxennätverk och som lever i social utsatthet men som inte ingår i socialtjänstens restriktiva kriterier och därför inte får hjälp av socialtjänsten. Dessa personer har därför inte tillgång till ett tryggt och långvarigt boende utan bor runt där de bäst kan. Detta skapar oro och stress vilket omöjliggör att få ordning på andra delar i livet som till exempel skola och försörjning, rutiner och mående, vilket ofta leder till uppgivenhet och nedstämdhet och en misstro till myndigheter. Hemlösheten sätter livet på “paus” och skapar en ännu större utsatthet hos dessa ungdomar som kan få förödande konsekvenser.”

“Vi har gett ett konkret exempel från vår verksamhet ovan, men vi ser många fler. Jag anser att bedömningarna i många fall vi får kännedom om ofta är rättsosäkra och godtyckliga.”
“Jag träffar regelbundet barnfamiljer som beviljas boende veckovis eller som flyttar runt mellan olika boendelösningar, vilket innebär att dessa familjer som redan befinner sig i en påfrestande situation utsätts för ännu mer negativ stress. Jag ser hur detta påverkar övrig hälsa negativt och leder till större samhällskostnader på sikt. Jag ser också hur detta påverkar barnens skolgång, psykosociala hälsa och utveckling negativt. Jag träffar föräldrar som kämpar för att möta sina barns behov av trygghet när samhället vänder dem ryggen.”

“Jag träffar bara föräldrar som vill lösa sin situation själva, men som inte har möjlighet att göra det utifrån den situation de befinner sig i. Socialtjänsten ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet och arbeta för att frigöra enskildas egna resurser. I realiteten möter jag föräldrar som ständigt får det stöd de har rätt till villkorat. Socialt arbete kan inte göras kortsiktigt eftersom det vilar på en annan logik än ekonomiska premisser, och det är därför nödvändigt att Malmö stad ser till de behov som de facto finns istället för de behov staden väljer att se. Det är inget barns bästa att få en barndom där ens förälders behov av hjälp och stöd ifrågasätts eller villkoras av myndigheter. Det krävs handlingsutrymme för att socialtjänsten ska kunna stärka föräldrars möjlighet till egenmakt över sina liv, och Malmö stad måste agera för att alla barn ska få den barndom de har rätt till. Ett hem är ett barns grund för trygghet, hälsa, utveckling och möjlighet att delta i samhället på samma villkor som andra barn. Det är inget krav som ska behöva ställas, utan en rättighet alla barn har.”

“En snårig byråkrati med många fallgropar och låg tolerans för misstag gör att det är svårt för många att över huvud taget komma in i processen, att alls lämna in en ansökan om bistånd. På värmestugan kommer vi i kontakt med personer som tillhör gruppen socialt hemlösa men fått avslag på sin ansökan om hjälp med boende eller ekonomiskt bistånd därför att de inte lyckats komplettera sin ansökan. Om du har svårt att föra dig på myndighetssvenska, om du på grund av beroendeproblematik eller psykisk ohälsa (eller en kombination av båda) har svårt att ta till dig information eller hålla dig till tidsramar löper du stor risk att misslyckas och därmed falla utanför systemet. Hjälpen ska finnas till för de mest utsatta men ändå är processen för svår och otillgänglig för många som behöver den som mest.”

“Vi ser hur människor som kämpar för att bli fria från sin beroendeproblematik hänvisas till platser där droger förekommer. Om de nekar denna hjälp med anledning att de är rädda att falla tillbaka i beroendeproblematik om de tvingas vistas i sådana miljöer anser man att de inte samarbetar. Valet står då mellan risken att återgå till droger eller ett nyktert liv på gatan. Eller värmestugan, så länge som den håller öppet. Sedan blir det kallt.”

”Vi ser att barnfamiljer som kommer till oss på grund av att de har ett stödbehov snabbt flyttas från den sociala gruppen, med rätt till bistånd, till den strukturella gruppen och i och med det placeras på ej barnanpassade boenden. Vi ser gång på gång att barnets bästa inte tas i beaktande när det gäller rätten till ett tryggt hem.”

”Uppdelningen där man sätter hemlösa mot varandra är otroligt problematisk. Hur kan man avgöra vilken grupp en person tillhör? De som bor hos oss har ofta ett fortsatt stödbehov även om dom mår bättre efter en tid i boendet. Psykisk ohälsa tex, är ju inte konstant. Detsamma med hotbild. Den kan ju förändras över tid. Tidigare hade vi möjlighet att arbeta fullt ut med de boende och när de flyttade ut från oss så var det ofta till ett eget boende. Nu har vi precis hunnit börja skrapa på ytan när en flytt planeras.”

”Som jurist reagerar jag ofta på att socialtjänsten i beslut om bistånd för boende inte utgår från en bedömning av människors individuella behov. Behov definieras istället schablonmässigt utifrån tillhörighet till vissa grupper som Malmö stad anser ha särskilda svårigheter. Jag ser också att barnets bästa inte i tillräcklig utsträckning beaktats utifrån en adekvat barnkonsekvensanalys av förhållanden i enskilda ärenden.”

Barnet på bilden har inget med texten att göra. 

Annettes liv vände på julafton – nu vill hon ge tillbaka

Under många år levde Annette Lykkegaard i missbruk och hemlöshet. Vändningen kom en julafton då en vänlig människa ställt fram kaffe, smörgåsar och julklappar på källargolvet där hon sov. Den fina gesten blev ett uppvaknande, och hon sökte hjälp på Skåne Stadsmission. Denna julafton är det hon som hjälper till, som volontär på Café David. 

Vardagen präglades i många år av en ständig jakt på droger och någonstans att sova.
– Det var som att leva i en glasbubbla. Man visste aldrig vad som skulle hända minut för minut och ändå var allting alltid samma, säger Annette Lykkegaard.

En julaftonsmorgon för 18 år sedan var hon med om något som skulle bli vändpunkten till ett bättre liv.

– Jag hade hittat en källare vid Värnhemstorget där jag lyckats att bo i nästan en vecka faktiskt. På julaftons morgon vaknade jag av att det luktade kaffe. När jag öppnade ögonen upptäckte jag att det stod en bricka bredvid mig och såg att det var någon som hastigt smet därifrån. På brickan stod en termos med kaffe, några smörgåsar och några julklappar. Den känslan går inte att beskriva, säger hon.

Paketen innehöll underkläder, en tröja och deodorant. Hon förstod att det var någon som hade uppmärksammat henne i flera dagar. Kläderna var dessutom i rätt storlek!

– Sånt som en hemlös kvinna verkligen uppskattar, säger hon.

Anette drack upp kaffet och åt upp mackorna. Sedan gick hon bort till Skåne Stadsmissions Café David där hon fick hjälp. Kampen var hård, men nu har Annette varit drogfri länge.

Och nu är det hennes tur att hjälpa andra på julafton. I år ska Annette jobba som volontär på Café David, där hon själv firat många högtider. Minnena är både sorgsna och varma.

– Julen var och är fortfarande alltid förenad med mycket sorg. Jag tänkte såklart på mina barn, även om jag visste att de firade en bra jul med min bror och min mamma. Men jag visste också att de hade föredragit om jag hade varit med. Jag var ju välkommen om jag bara höll mig drogfri, men jag mäktade inte med det då, säger hon.

Att fira jul på Skåne Stadsmission kändes som en befrielse. Där var hon var inte ensam om de känslorna och behövde inte skämmas för att hon där och då valde drogerna framför sina barn.

– Och bara det att Stadsmissionen har öppet på julafton. Det betyder ju nånting. Man fick förutom god mat, en känsla av tillhörighet. Man fick duscha och man fick rena kläder. Det var inte helt fel. Det betydde jättemycket för mig. Under alla de här högtiderna; påsk, midsommar jul och nyår blev människorna där som ens familj.

När vi pratar med Annette, några veckor innan jul, längtar hon redan till julafton när hon för första gången kommer att vara ”på andra sidan”.

–Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Det ska bli så roligt att få lov att ge tillbaka och någonstans få lov att visa de som fortfarande är hemlösa och aktiva i droger att man kan och att det går att leva drogfritt och ha ett fungerande liv. Till och med ett riktigt bra liv, säger hon.

OBS: I år blir julen på Café David annorlunda, på grund av pandemin. Vi kommer att servera julmat i flera sittningar, bordsservering och säkra avstånd. Läs mer om julfirande i en pandemi här!

”Julen då jag var hemlös och bodde i tält var tuff”

För Mats, som är deltagare på Café David, väcker julen många känslor och minnen. Här berättar han sin historia:

Det är ingen hemlighet varför jag blev hemlös. Det kan drabba vem som helst. Tidigare jobbade jag som målare och fastighetsskötare. Jag flyttade ihop med en tjej som sparkade ut mig och ett år tidigare hade min mamma gått bort. Det blev för mycket och jag hamnade på psyket. När jag kom ut hade jag ingenstans att bo och jag bodde i ett tält i ett år. På sommaren gick det an, men med vintern kom kylan. Det var kallt när man vaknade på morgonen. Ryggen tog stryk i längden av att ligga på ett tunt liggunderlag. Men så hittade jag en tjock bäddmadrass. Den lade jag i tältet. Kan du tänka dig hur glad jag var för den bäddmadrassen? Årets bästa julklapp!

Annars kan jag inte direkt påstå att jag älskar julen. Min far var alkoholist och han var alltid jättefull på julen. Han låg full inne i sängen och morsan satt i köket med oss ungar.  

Jag är en ensamvarg och har inga problem med att vara ensam, men julen det året jag var hemlös och bodde i tält var tuff. På förmiddagen var jag hos min son, men på kvällen när jag skulle gå och lägga mig i tältet, kom de negativa tankarna. ”Nu firar de jul och jag är inte med.” Då var det bara att krypa ner i sovsäcken och försöka somna och glömma bort att det var julafton.

Som tur var fanns Café David det året. Hit har jag gått sedan 2012 och jag fortsätter att gå hit även om jag i dag har eget boende och har det bra. Utan Café David tror jag inte att jag hade levt i dag. Här kunde jag få en värmande dusch och byta kläder. Sen gå ner och äta en god och mättande frukost. Prata en liten stund och hitta gemenskap. Det räddade livet på mig.

Fotnot: Skåne Stadsmission respekterar sina deltagares integritet. Därför har personen på bilden ingenting med texten att göra.

Att Sverige har 33 000 hemlösa är ett fiasko

Inte sedan 2001 har det tagits ett helhetsgrepp om hemlöshetsfrågan – idag släpper vi den nya hemlöshetsrapporten! Inte sedan 2009 har Sverige haft en nationell strategi mot hemlöshet. I dag ser vi konsekvenserna. Det finns över 33 000 i hemlöshet och antalet ökar. Det är ett kapitalt misslyckande. Vi i Sveriges Stadsmissioner har tröttnat på att staten inte tar ansvar.

Därför har Stadsmissionen tagit saken i egna händer och lägger fram ett komplett förslag för hur en ny nationell strategi ska se ut. Du hittar hela rapporten här: Hemlöshetsrapporten 2020

Vårt förslag bygger på lösningar som haft bevisad effekt i andra länder. Det är en skarp strategi som går att genomföra i princip omedelbart. Vår fråga är om den politiska viljan finns? Mäktar svensk politik med att samla sig och faktiskt lösa hemlösheten?

Strategin bygger på tre grundläggande principer.

Bostaden som nyckel till att lösa hemlöshet. Att hemlöshet bara kan minska om staten tar ansvar samt att arbetet mot hemlöshet måste vara uthålligt och evidensbaserat. Det är en skarp kontrast mot dagens situation där staten dragit sig tillbaka och väljer att helt lita på en generell bostadspolitik.

Där kommunerna lämnats att hantera frågan själva trots helt olika förutsättningar. Där ryckighet och otydlighet snarare än uthållighet präglar arbetet.

Vårt budskap är tydligt. Staten måste ta ett större ansvar för att bryta hemlösheten. Den generella bostadspolitiken behöver överges. Sverige måste ta fram en seriös nationell bostadsstrategi för att underlätta bostadsbyggande i hela landet. Att bygga bostäder är att bygga välfärd.

För de som ändå har svårt att hävda sig på bostadsmarknaden finns lösningar. Det är dags för en svensk modell för social housing. Med social housing menar vi en strukturerad, förutsägbar och offentligt understödd bostadsförsörjning för ekonomiskt och socialt utsatta hushåll.

Här kan Sverige ta direkt inspiration från Finland som har en nationell stiftelse för sociala bostäder. Det viktiga är att en svensk stiftelse får ett lika ambitiöst mål som den finska – att utrota hemlösheten till 2030.

Syftet med stiftelsen ska vara att bygga, köpa och hyra ut bostäder med rimliga hyror. I första hand insprängda bostäder, eller hus med olika upplåtelseform och blandad målgrupp snarare än fastigheter enbart för personer med låg inkomst.

En översyn av bostadsbidragen behövs med syfte att höja bostadsbidragen och låta fler komma i fråga för stöd. Dagens regler är för trubbiga och lämnar för många utanför, och därmed utan tillräckliga möjligheter att klara sig på bostadsmarknaden.

Ett annat problem är de trösklar som finns för att komma in på marknaden. Därför behövs det en ny nationell reglering av vad som är ett rimligt inkomstkrav på hyresgäster där även försörjningsstöd räknas som fast inkomst. Även reglerna för andrahandsuthyrning och möjliga hyresnivåer behöver skärpas upp. Allt för att minimera överuttag av hyror.

Slutligen kräver vi att staten tar ansvar för att visa verkligheten. Vi behöver nationella riktlinjer för hur vi mäter antalet människor i hemlöshet.

Staten och kommunerna kan inte mäta på olika sätt, då faller människor genom maskorna i skyddsnätet. Dessutom måste de kartläggningar som i dag görs vart sjätte år göras oftare. Detta för att utvärdera och följa upp.

Införs en strategi byggd på detta kan hemlösheten minska. Finland har minskat hemlösheten med 50 procent på 20 år, så det går.

All forskning visar att en bostadsledd strategi där man utgår från bostad som en mänsklig rättighet fungerar. De över 33 000 som lever i hemlöshet har inte tid att vänta. Det är dags att agera nu!

Denna artikel är aven publicerad på Aftonbladet Debatt.